Drömlikt läsvärd men snopet kort

Marie Hermanson: Skymningslandet

Foto:

Bok2014-09-20 06:36

Bonniers

Marie Hermanson är en författare som ofta är bra på att ge ett nytt ljus åt verkligheten genom att vrida och vränga på den ett kvarts varv. Senast gjorde hon det på ett utmärkt sätt i "Himmelsdalen" (2011). Höstens roman "Skymningslandet" har vissa likheter med den förra, men når tyvärr inte alls upp till samma klass. Också i "Skymningslandet" låter Marie Hermanson handlingen utspela sig i en sluten miljö med ett begränsat antal gestalter; en bubbla i tid och rum.

Till den förfallna herrgården Glimmenäs kommer den unga Martina från ett slitsamt jobb som hotellstäderska. Eftersom hon just blivit av med sin andrahandslägenhet, och föräldrarna renoverat bort hennes flickrum, verkar anställningen som sekreterare hos den gamla kvinnan Florence, där både mat och husrum ingår i lönen, idealisk. Där finns också Martinas gamla kompis Tessan som arbetar som husa.

Det är något särskilt med Glimmenäs. Tiden har stannat där. Stannat på år 1943, när Florence var en vacker ung flicka som älskade och beundrade sin fina UD-anställda pappa. Nu lever hon i en fantasivärld. Flickornas främsta uppgift - snart tillkommer även några andra ungdomar som var och en på något sätt kommit på kant med världen utanför - är att med tidstypiska kläder och rutiner hjälpa Florence att upprätthålla sina illusioner. Jobbet är enkelt, med mycket fritid, trädgården är förtrollande och vinkällaren välfylld. Det unga tjänstefolket tycks ha hittat en idealisk tillvaro. Men Florence är gammal och barnlös. Vem ska egentligen ärva gården och förmögenheten?

"Skymningslandet" är visst både läsvänlig, läsvärd, lite drömlik och hyfsat spännande. Men den saknar i mycket den kraft, magi och suggestion som Marie Hermansson är mäktig när hon är som allra bäst. Jag brukar verkligen inte klaga över att romaner är för korta , det finns bara alltför många tillfällen att göra det motsatta – men just den här berättelsen hade kunnat vinna på att byggas ut. Jag vill veta mer. Mer om intrigen, om gestalterna, vad som egentligen driver dem. När boken tar slut blir jag lite snopen. Tänker: Redan?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!