Historiska Media
Förra året kom det ut två svenska Churchill-biografier, en bra och en bättre.
Den bra biografin är skriven av Bengt Liljegren och omfattar bara Winston Churchills liv fram till utbrottet av andra världskriget. Den andra delen har utkommit nu i höst och för skildringen fram till Churchills död. Den är tyvärr inte alls lika bra som den första.
Om man läser Liljegrens skildring av den brittiske premiärministern under andra världskriget kan man få intrycket att han trots hårt arbete ofta var okunnig och att han mestadels fattade beslut som var helt vansinniga och sedan skällde ut de medarbetare som kritiserade honom.
Av en efterskrift framgår visserligen att Liljegren är en stor beundrare av Churchill, men tydligen har han varit så ängslig för att boken skulle bli en ren hyllningsskrift att han ansträngt sig att lyfta fram anekdoter och citat som visar på föremålets sämre sidor och ofta består av eljest beundrande medarbetares tillfälliga irritationer.
Om detta bidrar till en alldeles snedvriden bild av Churchills roll som Storbritanniens och västvärldens krigsledare under förra århundradets mörkaste år är en nästan värre brist att Liljegren nästan inte alls ger bakgrunden till olika händelser eller beskriver det allmänna läget i världen vid olika tillfällen under dessa år. Vi får t ex nästan ingenting veta om Sovjetunionens desperata kamp mot de invaderande tyska trupperna.
När han ska beskriva Churchills insatser under efterkrigstiden skriver Liljegren först uppskattande om hans viktiga kamp för att lägga grunden för ett brett västeuropeiskt samarbete för att säkra freden och vara en demokratisk motvikt till Stalins kommunistiska Östeuropa. Men i skildringen av Churchills återkomst till premiärministerposten förmedlas nästan uteslutande en bild av förvirring, okunnighet och trötthet. Med tanke på efterträdaren Anthony Edens katastrofala insatser är kanske Churchills ovilja att avgå mera begripliga än i Liljegrens framställning.
Den bättre biografin som kom ut ifjol är av Svante Nordin. Den innehåller färre anekdoter men ger mer av sammanhang.