Piratförlaget
När trettiofemåriga Malena i Sara Kadefors nya roman flyttar in i det lilla skogstorpet i en sörmländsk avkrok, är hon på flykt. Undan ett kraschat förhållande, men också själva storstadslivet och dess krav. Hon är sårig och behöver läka. Men också rädd. För skogen därutanför, men mest av allt för den sårbarhet som kommer med närhet. Därför "väljer" hon ensamheten.
Ändå kan hon inte riktigt värja sig mot familjen som hon hyr torpet av och som bor nära intill. Nathan och Pia är det idealiska äkta paret, varma och ansvarstagande, med ett hem som står öppet för såväl fosterbarn som asylsökande flyktingungdomar. Här träffar Malena de båda pojkarna Adnan och Mortaza. Särskilt den tystlåtne Mortaza tyr sig till henne, och i ljuset från hans upplevelser före och under sin flykt från talibanernas Afghanistan får Malenas problem plötsligt helt andra dimensioner. Samtidigt finns det en hudlöshet som de båda delar. Men när Mortaza på allvar börjar knyta an till henne skyggar hon inför ansvar och närhet.
Något annat som stör Malenas sinnesro är den sympatiske mannen i stora huset som tagit för vana att slå följe på hennes skogspromenader och dricka kaffe på hennes trappa. Allt naturligtvis helt oskyldigt - men så händer något som får dem båda att sänka garden och blotta sig för varann. Det visar sig att de har mera gemensamt än de anat. Men deras kärlek är naturligtvis både omöjlig och förbjuden. Även om Malena vågade, hur skulle hon och Nathan för sin personliga lyckas skull kunna slå sönder en familj som betyder så mycket för så många? Om Nathan gjorde det, skulle hon då fortfarande älska honom?
Kärlekens kraft, att både läka och förgöra, är ett bärande tema i den här berättelsen som från en lite alldaglig början sedan bara växer och växer. Med enkla men väl valda ord visar Kadefors på svåra frågor som ofta lämnas därhän när det kommer till romantisk kärlek. Vem har egentligen rätt till lycka till priset av andras olycka? Hur kan man leva med skulden av att ha övergett människor som älskar och beror av en?
Gestaltningen av Malena, den snart medelålders kvinnan som aldrig älskat förr utan bara spelat roller, är psykologiskt trovärdig och välskriven. Kadefors berättarstil är överlag välgörande lågmäld – stora känslor beskrivs bäst med små bokstäver – och hon har formuleringskonsten i sin hand, med ett bildspråk utöver det vanliga. Gråten är "som ett sprängmedel i ögonen", vinden "skickade missiler av is in i hennes öron".
En underhållande, skarp och tänkvärd roman om vår samtid och om kärlekens mörka baksida.