Albert Bonniers förlag
Du vet det: I det nazistiska maskineriet sorterades de bort som inte ansågs värdiga att leva. Det tredje riket hade ingen plats för funktionsnedsatta, för människor av "fel ras". Det är en vedervärdig del av vår moderna europeiska historia som det tyvärr alltid finns en nödvändighet att återvända till. För att påminna om det som skedde, för att namnge de skyldiga, för att hedra offren – men också för att komma ihåg orsakerna till att ett samhälles moraliska kollaps, demoniserarandet av ”de andra” och att den enskilda individen i sitt eget moraliska ansvar kan gömma sig bakom förordningar, lagar och order från någon ansvarig.
"Från den ena dagen till den andra, utan märkbart motstånd, förvandlades ett sjukhus i Wien till ett läger för påstått mentalt handikappade barn. På Spiegelgrund blev dessa barns levnadsduglighet medicinskt prövad; de mättes, anmäldes, misshandlades, torterades och mördades."
I Steve Sem-Sandbergs roman "De utsatta" fortsätter han sitt romanprojekt om Europa och andra världskriget och följer upp den hyllade "De fattiga i Lodz" (2009) och förlägger alltså handlingen till en anstalt som funnits i verkligheten, där minst 789 barn mördades mellan 1940 och 1945. Boken vilar på en stabil grund av fakta och vittnesmål även om författaren i sin berättelse säger sig ta friheter med händelser och gestalter.
Vi läsare får i huvudsak följa två personer på Spiegelgrund. Det är sköterskan Anna Katschenka, urtypen för en effektiv och duktig sjuksköterska – varken sadist eller en ond människa – som i sin yrkesgärning ändå blir en av dem i maskineriet som aktiv och plikttrogen medverkar när barn efter barn ges dödliga injektioner. Till Spiegelgrund kommer också pojken Adrian Ziegler, ansedd som degenererad och icke uppfostringsbar och som i omgångar och genom åren förnedras, plågas och misshandlas.
Det är självfallet en förfärande läsning, en katalog av övergrepp och sängliggande ungar i bur, barn som visas upp på podier i föreläsningssalar, vars kroppar blir forskningsmaterial som läkare gör karriär på. Med ordergivning uppifrån, direkt från Berlin, avgörs vilka barn som ska raderas bort. Boken speglar också enskilda människors moraliska tvivel, men särskilt ivern att vara duktig och göra karriär, och önskan att bygga ett nytt rike med perfekta människor.
Sem-Sandbergs roman är givetvis svart, men fantastiskt välskriven, återigen en bragd i klass med "De fattiga i Lódz". En given aspirant till Augustpriset – igen.