Piratförlaget
Bohuslän, 1916. Sverige har förklarat sig neutralt i kriget som rasar i Europa, men exporten av järn och stål till Tyskland går för fullt och det är ingen hemlighet att många, särskilt bland de besuttna, önskar Tyskland framgång. För fjärdingsmannen Oscar och hans hustru Frida, som nyligen flyttat samman i sin nybyggda villa Lyckhem, känns kriget avlägset. Men så en dag i midsommartid flyter kroppen av en ung soldat i land; en av de åtta tusen som nyss dött till havs i Skagerack-slaget. Den unge engelske pojken går Frida, som själv sörjer sin egen barnlöshet, djupt till sinnes. Det blir med honom som kriget kommer nära.
Britt-Marie Mattssons nya roman "När kriget kom till Lyckhem" grundar sig på hennes egen släkts historia. I centrum står Oscar och Frida, som båda blivit kvar i Sverige när deras syskon emigrerat till Amerika. Hos dem bor också Fridas mor, kallad Den gamla.
Den gamla är beställsam och tacksam. Hon väntar oupphörligt på Amerikabrev från de sex av hennes nio barn som emigrerat. Däribland äldste sonen Arvid som slagit sig ner i Gary, Indiana, där han sliter hårt på stålverket U S Steel.
Arvid plågas av skuldkänslor för att han lämnat familjen och gården i Sverige. Nu fruktar han att hans egen son, Arthur, ska göra samma sak och lämna föräldrahemmet och landet.
Så sker också. Arthur, andra generationens invandrare, känner att han måste ta värvning för att befästa sin ställning som amerikan och sänds så småningom till västfronten. Arvids och hustrun Selmas sorg och ångest är stor, men måste utåt sett förvandlas till glödande stolthet och patriotism.
Inte mycket slår en verklig historia, när den berättas så drivet och engagerande som den där. Med sitt skarpa öga för detaljer skapar Britt-Marie Mattsson ett tittskåp in i en annan tid, befolkat av människor som skildras med stor kärleksfullhet.
Med fina utsnitt ur vardagen blir det ett stycke svensk och svenskamerikansk historia som verkligen levandegör hur kriget, det som sades vara det krig som skulle göra slut på alla andra krig, påverkade det dagliga livet också för de inte direkt inblandade. "När kriget kom till Lyckhem" är kanske inte den allra mest välskrivna roman jag har läst – men den har en innerlighet som gör mig varm. Jag bryr mig om de här människorna. De blir mina vänner, nästan som mina egna släktingar.
När Mattsson beskriver de av tidens kvinnor så omhuldade linneskåpen som visades upp som symboler för välstånd och ordning, är det som ett eko av mina egna vaga barndomsminnen av perfekta, kritvita lakanstravar.
Det här är vår historia. Skyttegravsstrider och saft i bersån. Hungerkravaller och krusade örngottsband.