Norstedts
Någonstans i en liten stad eller ett litet samhälle i Sverige. Tonåriga Ebba bor med sin pappa Frank en bit ut på landet. Han är en trixare som till exempel drar in pengar på att sälja ved som köparen aldrig får.
Han och dottern har ett lite knepigt och allt annat än friktionsfritt förhållande, även om Ebba verkar kunna få sköta sig själv mycket. Det är sommar och Ebbas kusin Edith ska komma och bo hos dem en tid.
Edith är på permission från något slags behandlingshem eller ungdomsboende. De tillbringar mycket tid i Jonathans lägenhet, Ebbas pojkvän som drar till Norge för att jobba.
Tiden och sommaren breder stäpplikt ut sig framför tjejerna och Ebba försöker få den självskadande kusinens sår att läka, sår som förnyas i omgångar.
Felicia Stenroth gestaltar skickligt de stora sjok av tid som sommarlovet tycks bestå av. Hon har smak för korta meningar och väljer att inte säga mer än nödvändigt för att berätta historien. Vi får inte veta ett dugg om Ebbas mamma, vilket förstås i sig har betydelse, men som ändå blir en viktig pusselbit som saknas till karaktären Ebba.
Det är synd att huvudpersonen blir lite konturlös. Även om hon för all del kan ses som bärare av den allmänna känslan av vilsenhet som drabbar alla unga någon period under uppväxten.
"Indianlekar" är därför mer kollektivt än individuellt intressant. Och som sagt då framför allt när den så väl fångar tomheten som ruvar i den heta asfalten, bland maskrosor, ängar eller vid en sjö, under ett långt lov, som inte alls visar sig vara så där härligt och underbart som klichén säger. Som Edith frågar sig i boken: " Vad ska vi göra hela jävla sommaren?".