Bokförlaget Atlas
Ulf Bjerelds biografi över Lennart Geijer lär inte bli någon kioskvältare. Nyfikenheten på den förre justitieministern är säkert begränsad, särskilt som statsvetarprofessorn Bjereld inte lyckas skapa någon klarhet i det som Geijer blev mest uppmärksammad för, nämligen om han brukade vara kund på bordeller eller inte, (den så kallade Geijeraffären där såväl Olof Palme som Geijer själv blamerade sig med uppenbar lögnaktighet).
Men det är på sätt och vis synd att Bjerelds biografi inte har några utsikter att bli en bestseller. Den ger nämligen ett antal mycket intressanta tidsbilder, dels från 30-talet med dess hot från nazismen, dels från 60- och 70-talen med en naivt optimistisk syn på möjligheterna att återanpassa brottslingar till ett laglydigt liv och en lika naiv uppfattning om att all slags sexualitet borde bejakas.
Lennart Geijers yttre framtoning var högborgerligt ämbetsmannamässig. Men under ytan fanns en politisk radikalism som tidvis kände mer sympati med kommunismen än med socialdemokratin. Denna politiska hållning får vi kännedom om först nu, tack vare att Bjereld haft tillgång till Geijers dagsböcker. I dessa finns däremot ingenting om några bordellbesök.
Redan som ung hade Geijer föreställningen att man borde kunna avskaffa alla fängelser. På 70-talet då han var justitieminister stämde den inställningen bra med tidsandan. Sedan dess har pendeln svängt kraftigt åt andra hållet.
Under Geijers tid som lagstiftare kom också utredningsförslag om att i stort sett avskaffa våldtäktsbrottet och även bejaka incest. Man kan häpna över aningslösheten, men får man tro Bjereld var Geijer aldrig personligen engagerad i dessa lagstiftningsidéer, bordellkund eller inte.