Översättning: Britt Arenander
Modernista
Det börjar inte särskilt originellt. Det är andra halvan av 1980-talet och i London får psykologen Liz ett paket på posten, innehållande en märklig blandning. Skelettdelar från ett finger, anteckningar, något som verkar vara ett utkast till en pjäs, skisser, anteckningar, fotografier, vykort. Allt skickat från Kambodja. Hon ser snart att handstilen i en del texter är hennes väns, Stephen Cox, som för ett par år sedan åkt till Kambodja för att skriva en pjäs om Pol Pot, eller nåt i den stilen? Mysterium, mysterium. Vad har hänt Stephen? Vem har skickat paketet?
Lyckligtvis är det bara själva upptakten som är sliten, för "Elfenbensporten" är en sötstark och elegant berättad roman som engagerar, roar och porträtterar en lång rad människor som var och en på olika sätt försöker navigera i livet. Tätbefolkad, nästan som en Dostijevskijroman. En annan starkt förenklad beskrivning skulle kunna bli: "Mörkrets hjärta" möter manus av Woody Allen. Det tänks, diskuteras, pratas, babblas, resoneras - eller jagas efter Mening: Som den framgångsrike Stephen Cox, med sin Bookerprisbelönade roman bakom sig. Men eftersom han inte får någon snurr på sitt nya skrivprojekt bestämmer sig för att resa till kaoset efter de röda khmererna, till en mycket farlig plats helt enkelt. Han är starkt vänsterorienterad men gör det inte av något politiskt driv? Men, varför inte, det kan ju inspirera och dra igång kreativiteten…
Nog är det spännande att steg för steg lite senare i boken få följa Stephen på hans resa österut. Men lika road blir man av att det lika mycket handlar om andra människor än Stephen, att de är lika mycket huvudpersoner. Man gläds av de olika tonfallen, stilarna, replikväxlingarna och nyanserna när Margaret Drabble låter så många olika karaktärer komma till tals. Stilen känns mycket brittisk, ironisk, men kärvt godhjärtad. En roman med både spleen och värme. Så, på tal om paket - visst är "Elfenbensporten" en perfekt klapp att gömma under granen åt en bokälskare.