Kartago
I den ständigt pågående berättelsen om Rocky har Martin Kellerman och hans humor allt mer glidit in i en långsammare lunk. Där kan, när man läser albumen, flera sidor i följd bestå av två snubbar som sitter och löser världsproblem vid grillen. Inget konstigt med det gubevars, eftersom serien följer hans eget liv. Rumlandet från förr har mer och mer ersatts av ett annat leverne, mer tillbakalutat och eh... medelålders.
Och hur mycket jag än gillar Rocky, och fortsätter att följa hans färd mot evigheten, så känns det ändå uppfriskande med en laddning rappa skämtteckningar, precis som i "Kellermannen lackar ur".
Boken följer upp "Kellermannen hälsar på" från förra året och bygger, precis som den, på hans twitter-inlägg.
Här myllrar svenskarna fram, fångade med skarp blick, några få ord och en bitsk punchline. Martin Kellerman har koll på sin samtid, hittar fenomen och strömningar och petar hål på dem med sin penna. Det är träffsäkert, skoj och ibland nära nog genialiskt.