Brombergs
Lina Hagelbäcks prosalyriska debut "Violencia", berättelsen om de två poeterna Violencia och Stina som lever under både idylliska och dramatiska förhållanden i ett hus på landet, hänförde många kritiker och läsare när den publicerades 2013. Karaktärernas destruktiva kärlek – och vänskapsrelation, präglad av psykisk störning och våld, skildrades med en välbalanserad makt – och språkmedvetenhet, där Hagelbäcks oväntade ordkombinationer gav uttryck för en inre och yttre bildvärld lika fantastisk som fasansfull.
Den andra boken fortsätter ungefär där den första slutade, och Hagelbäck skriver med samma kontrastrika och drömska språk som omedelbart slungar tillbaka läsaren i den lantliga idyllen, där fläderladan och det ombonade träsket finns kvar. Men Violencia bor nu ensam efter att den bräckliga och undergivna Stina till slut lämnade sin våldsamma vän.
Man skulle kunna säga att Hagelbäck ger oss en slags förklaring till, eller en fördjupning i problematiken bakom Violencias våldsamhet och inre kaos genom sin uppföljare. "Violencia och hennes far" handlar huvudsakligen om Violencias sökande och den slutliga återföreningen med den frånvarande fadern Esra, som även han är en våldsam poet, vars beteende och personlighet verkar ha gått i arv.
Hagelbäck beskriver en far och dotter-relation som tar sitt uttryck i det poetiska språket när Violencias och hennes fars dikter vävs in i den berättande texten, vilket ger berättelsen om Violencia ytterligare en dimension. Esras diktrader är skrivna av Hagelbäcks egen far, poeten, konstnären och dramatikern Jösta Hagelbäck, som gick bort 2009. Greppet att väva in faderns dikter i texten blir en hyllning till honom.
Med Hagelbäcks språk blir "Violencia och hennes far" en bok att vilja återvända till. Berättelsens intrig är förutsägbar, men språket gör karaktärerna intressanta, berättelsen lustfylld och romantisk trots dess mörker, som är så svart och melodramatiskt att det nästan blir parodiskt. Kontrasten i estetiken ger historien en trovärdighet som med fördel förstärker Violencias intrikata och dramatiska karaktär, vars vackra och maniska tillvaro automatiskt måste utspela sig i en värld fylld av ytterligheter.