Leopard förlag
I början av året fick Henning Mankell ett cancerbesked. Ur den erfarenheten är den bok han nu ger ut sprungen. Titeln ”Kvicksand” syftar på den känsla av snabbt och brutalt krympande livsutrymme han upplevde den första tiden efter beskedet, hur han skulle slukas i enlighet med barndomens skräckbilder av sanden som drar ner människan. (Vilket han senare upptäcker är just skräckberättelser – dylik mördarsand finns inte i verkligheten.)
Men mycket mer än en skildring av utslocknandet är den här boken ett sätt att hålla fast vid livet och undersöka dess värden. Den är saklig, stillsam och resonerande och samtidigt ett slags lovsång till livet.
Det är en självbiografisk bok. Henning Mankell släpper läsaren nära i många avseenden, delar tankar och reflektioner. Han öppnar dörren till sin barndom och skildrar fint många minnen från en uppväxt där modern tidigt lämnade familjen. När de senare möts är det med stor reservation och känslomässiga förbehåll, gripande skildrat.
Samtidigt värnar han en gräns till det privata livet. Kring förälskelser och familjeangelägenheter är han ganska fåordig. Jag tänker mig att det är uttryck för en livshållning – livets essens finner man i sin omvärld, i vid mening. Resor, böcker, konst, arbete, möten med många människor – allt bildar den mosaik som utgör ett innehållsrikt liv.
Tidsperspektivet är långt utsträckt. Han resonerar kring grottmålningar och ställer frågor om deras tillkomst och de okända konstnärer som utförde dem. Men han riktar också blicken framåt. Återkommande är tankar med utgångspunkt i det faktum att våra dagars kärnavfall ska slutförvaras nedsänkta i bergrum tills den radioaktiva strålningen inte längre är farlig.
Det vill säga om 100 000 år.
Ett omöjligt projekt, kan man lätt tycka. Bland annat, konstaterar Mankell, eftersom till exempel Sverige vid den tiden kommer att vara utplånat och förvandlat till oigenkännlighet av de istider som landet har gått igenom.
Till bokens höjdpunkter hör de reflektioner författaren gör kring olika konstverk och fotografier, tacksamt nog också avbildade i boken. De blir utgångspunkter för vidare tankar om livet och tillvaron.
Med ”Kvicksand” visar Henning Mankell hur stimulerande det är att lyssna på någon som tar saker på allvar, tar sig tid att tänka och resonerar såväl skarpt som inkännande.
Lägg till en hel del dramatiska scener från ett stundtals äventyrligt liv där hoten har varit såväl en rånares revolver mot tinningen som flodhästar och krokodiler under en vansklig båtfärd, så blir resultatet en högst läsvärd bok som säkert många får stort utbyte av.