Historien om drottningen och hennes förtrogna.
Övers. Erik Nisser
Historiska Media
Elisabet I var drottningen som vägrade gifta sig. Under hela sin femtioåriga regeringstid, från 1558 och framåt, stod hon envist emot omgivningens krav på att leverera en tronarvinge, eller åtminstone utse en efterträdare. Således fick hon tillnamnet "Jungfrudrottningen", som hon tyckts ha burit med stort behag, då det stämde väl med den bild hon ville ge av sig själv som förkroppsligandet av staten England; ren, kysk, intakt.
Om denna mäktiga kvinna i männens värld har engelska Anna Whitelock skrivit en diger biografi, tryfferad med citat ur samtida dokument som ger tidsfärg. Skildringen har en vinkling in mot det privata – originaltiteln lyder "Elisabeth's bedfellows" och anspelar på de betrodda kammardamer som tjänstgjorde i drottningens privata gemak och även ibland sov i hennes säng.
De var kvinnor satta att vakta Elisabets kyskhet, hälsa och fruktsamhet, och de kom henne närmare än någon annan. Nära kommer man även som läsare då och då. Detaljer som sminkning och påklädning levandegör och kittlar, i bland blir det nästan lite som ett historiskt (och, ska tilläggas, högkvalitativt) uppslag i "Se och hör".
Så får vi t ex veta att drottningens garderob innehöll över tre tusen klänningar, som hon ända fram till slutet av sitt liv hade som vana att öppna ända ner till naveln inför utländska dignitärer, för att med sin blottade barm bevisa sin ungdom och orördhet. Mängder av rykten var ständigt i svang om drottningens manliga favoriteter vid hovet och hur långt hennes gunst kunde tänkas sträcka sig. Hennes eventuella kärleksliv stöttes och blöttes i hela Europa. Furstar stod i kö för att anhålla om hennes hand och hon lovade också flera gånger att faktiskt gifta sig, men drog sig ändå till sist ur. Detta vid en tid då kvinnans sexualitet ansågs så stark att en kvinna rent fysiskt inte kunde leva utan en man.
Anna Whitelock tecknar porträttet av en på en gång stark och mäktig och djupt utsatt kvinna, omgiven av smickrare, goda ord och ofta onda avsikter. Berättelsen om Elisabet I är också berättelsen om Englands historia i en tid då striden mellan katolicismen och protestantismen rasade i Europa. Mordhoten mot henne var många. Bland annat sanktionerade påven 1570 mord på Elisabet som själv var protestant. Samtidigt var hon själv inte den som la fingrarna emellan; så lät hon till exempel 1586 avrätta sin katolska kusin, den skotska drottningen Maria Stuart, som sökt skydd hos henne efter uppror i Skottland.
Men varför ville Elisabet inte gifta sig? Älskade hon fel man, eller ville hon överhuvudtaget inte underkasta sig en man? Hade hon en fysisk defekt som hindrade henne från att ha ett samliv?
Svaren på frågor som dessa tog Jungfrudrottningen med sig i graven.