Övers: Anders Olsson
Lublin Press
Föreliggande utgåva av Paul Celans "Andningsvändning" från 1967 är en poetisk händelse av dignitet; för första gången presenteras ett verk av Celan i sin helhet på svenska.
Så till att börja med stor eloge till förlaget och översättaren: poeten och akademiledamoten Anders Olsson. Utöver denna översättarbragd har han också skrivit ett gediget efterord.
Förslagsvis börjar man läsningen där. Paul Celans inflytande på den europeiska 1900-talslitteraturen är stort. Men det är inte dikter som är helt lättillgängliga alla gånger. Man måste läsa koncentrerat och framför allt med öppet sinne. Anders Olssons text visar olika sätt att närma sig dikterna och ger en fascinerande inblick i översättandets utmaningar.
Ett exempel. Så här börjar en dikt:
Vid åsynen av koltrastarna, om kvällen,
genom det gallerfria, som
omger mig,
lovade jag mig vapen.
Olsson kan berätta att dikten är noggrant daterad till den 20 maj 1965 klockan 22. Celan vårdades då för psykiska problem på en klinik. Man bör därför dra slutsatsen att scenen som beskrivs är en faktiskt upplevd, helt enkelt poeten som blickar ut genom fönstret.
"Koltrast", berättar Olsson vidare, heter på tyska (den flerspråkiga Celans litterära språk) "Amsel". Detta knyter an till "Antschel", författarens födelsenamn vars stavelser han kastade om till Celan.
Det här måste man inte känna till, men det är berikande och roligt.
Vad som sedan sker i dikten är att dessa "vapen" likställs med händerna, som i sin tur för vidare till en "rad", det vill säga skriften, poesin. En rad "som vi omslingrade simmar genom, / två gånger varje årtusende".
Så leder dikten läsaren, med Olssons hjälp, från det i tid och rum bestämda ögonblicket till ett långt utsträckt tidsperspektiv och in i en magisk och kanske befriande kärlekshandling.
Det är svindlande.
Över huvud taget måste man läsa dikterna mot Paul Celans bakgrund. Han föddes 1920 i dåvarande Rumänien. Båda hans föräldrar dog efter att ha deporterats av nazisterna. Han själv kom att leva i exil och tog livet av sig 1970.
"Andningsvändning" är en bok som i sin ganska avancerade form söker ett språk och en verklighetsbeskrivning som är möjlig efter Förintelsen. Vad går mer att säga, och hur? Den närmar sig därmed gränser, språkligt och existentiellt.
Det är starkt koncentrerade, mycket konkreta, dikter som söker en frihet och öppningar. Här finns "motsimmerska", "motskapelserna" och "motskriften". Det som bjuder motstånd.
Titeln kan också förstås så, livsrörelsen vänder.
En av de mer omedelbart tillgängliga dikterna innehåller flera karaktäristiska inslag. De oväntade mötena, nybildningarna, det utdragna perspektivet. Det ödelagda Europa kanske. Och så ljuset:
Trådsolar
över den gråsvarta ödemarken.
En träd-
hög tanke
fångar in ljustonen: än
finns det sånger att sjunga bortom
människorna.