Bonniers
Den engelske 1500-talskungen Henrik VIII och alla hans hustrur upphör aldrig att fascinera. Historien om hur han helt sonika införde protestantismen i England och gjorde sig själv till kyrkans överhuvud, allt i mening att kunna skilja sig från sin första hustru, Katarina av Aragonien, är närmast legendarisk. Likaså hur han därefter i tur och ordning äktade inte mindre än fem olika kvinnor – varav han lät avrätta två. Det är dramatik, det är stoff som författare och filmare inspirerats av, gång på gång. Så hur närma sig ämnet återigen, utan att hamna i upprepningsfällan?
En som inte räds utmaningen är Anna Hedlin, som med sin bok med den långa och suggestiva titeln här gör en debut som måste ses som en av årets intressantaste. Den är en berättelse i krönikeform, särpräglad och med en helt egen röst, som sträcker sig från kung Henriks strängt hållna barndom till hans tillvaro som åldrande, fetmande monark vars minsta vink måste uppfyllas, antingen det gäller en ny älskarinna, en ny fru eller att låta huvuden rulla.
I centrum står dock kvinnorna, två av dem som han lät kröna till drottning av England: Anne Boleyn, den mörka skönheten som kungen senare på mycket lösa grunder lät halshugga för otrohet och högförräderi, och hennes efterträdare Jane Seymour, "Plain Jane", som äntligen skänkte kungen hans efterlängtade äkta son, men dessvärre dog på kuppen. Det gjorde så småningom också den dyrbare sonen.
Den som kom att efterträda Henrik på Englands tron blev i stället ironiskt nog hans dotter med "häxan" Anne Boleyn, Elizabeth, den sedermera legendariska Elizabeth I.
Med sitt allseende krönikeperspektiv – i korta, poetiska ögonblicksbilder – låter Anna Hedlin läsaren komma nära sina gestalter, ända in på "the Body", kungens kropp, som bara ett litet fåtal hade tillåtelse att röra vid. Hennes språk är distinkt men också djupt sinnligt, som när hon skildrar hovlivets lyx; kläderna, tygerna, maträtterna, maneren, alla detaljerna som ger liv.
Men lyxen har sitt pris, i frihet, och i liv. Jane Seymours motto var "Bound to Obey and Serve", förutbestämd att lyda och tjäna. Det kunde ha gällt dem alla, kungens hustrur. De var kärl för den kungliga säden; deras uppgift var att föda friska söner. De som misslyckades – och det gjorde alltså alla utom den olyckliga Jane Seymour – avlägsnades. På det ena eller andra sättet. Det var upphöjelsens villkor.
"Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten" är en mogen debut av en författare som både har språket i sin hand och har läst på väl om sitt ämne. Hon gör något eget och nytt av genren historisk roman. Det ska bli spännande att följa henne i framtiden.