Övers: Helena Hansson
Wahlström & Widstrand
I denna sin fjärde roman berättar Curtis Sittenfield historien om de två amerikanska systrarna Kate och Vi. För att vara enäggstvillingar är de ganska olika: Kate lever ett traditionellt hemmafruliv med man och två små barn, medan Vi drar sig fram som medium, umgås i new age-kretsar OCH är lesbisk.
Synskheten, "sjätte sinnet", delar båda systrarna. Men medan Vi välkomnar och exponerar sin klärvoajans, gör Kate allt för att undertrycka den. Deras relation är tät, men konfliktfylld, och inte blir den bättre när Vi plötsligt orsakar stor uppståndelse genom att förutse att en stor jordbävning snart ska drabba deras hemstad, Saint Louis. Kate avskyr uppmärksamheten och Vis sätt att ta plats i medierna. Men framför allt blir hon, trots att hon inte vill erkänna det, livrädd för sin familjs säkerhet. För har inte Kate själv också, fast i det tysta, haft föraningar om att något hemskt kommer att ske en dag i oktober?
På beprövat maner varvar Sittenfield olika tidsperspektiv med varandra; dåtiden, med systrarnas uppväxt med en hårt arbetande, tystlåten pappa och en sjuklig mamma som ligger till sängs större delen av tiden, kryper undan för undan närmare nutidens vuxenliv. Och så då katastrofen, det ödesdigra datumet som berättelsen hela tiden drivs emot.
Jag går igenom olika faser medan jag läser den här bastanta romanen (455 sidor). Först är den pratig på ett trevligt sätt, med massor av dialoger och livgivande detaljer, och humor. Sedan blir den efter något hundratal sidor pratig och mångordig på ett lite tröttsamt sätt – för att sedan mot slutet tätna och djupna i spänning och faktiskt också en viss eftertanke.
Det är något genuint med Sittenfields skildring av den amerikanska medelklasskvinnan och hennes dråpliga, jobbiga, oroliga och underbara liv som småbarnsmamma. Det är här hon verkligen imponerar, med sin gestaltning av familjelivet och den totala hängivenheten till barnen.
Som helhet är "Systerland" en helt okay underhållningsroman av en kapabel författare. Men jag kommer nog att glömma den ganska snart.