Forum
En tidig morgon är Evy Kvist ute och går med hunden längs med kanalen i Ljungsbro. Plötsligt tvärstannar hunden, kastar sig in i ett buskage och börjar sedan ömsom yla, ömsom ge skall. När Evy inser att hunden hittat ett lik viker sig benen under henne.
På polisstationen i Linköping går arbetsintensiteten upp rejält. Dels inleds arbetet med att identifiera den döde i Ljungsbro och påbörja utredningen om vad som ligger bakom dödsfallet, dels rapporteras en sextonårig flicka försvunnen – och det finns vissa tecken som tyder på att dödsfallet och försvinnandet kan hänga samman.
På det privata planet brottas polisen Malin Fors med oron över dottern, som är på volontärresa i Kongo. Kommer hon att klara sig – och vad (om något?) kan Malin göra hemma i Linköping om det händer dottern någonting när hon är så långt borta? Så gott det går klamrar Malin sig fast vid det lite sköra men numera ändå uttalade förhållande som hon inlett med den mångårige sängkamraten och reportern Daniel Högfeldt. Kanske kan hon öppna sig på riktigt den här gången, och verkligen komma nära en annan människa?
"Jordstorm" är den tredje fristående delen i den andra sviten deckare om Malin Fors. I den har Kallentoft låtit sig inspireras av de fyra elementen. Intrigen läser man bokstavligen som en kamp mot klockan, dels för att poliserna förstås gör sitt bästa för att snabbt få ett slut på vad som verkar vara en katt-och-råtta-lek som en mördare har valt att leka både med sina offer och med polisen, och dels eftersom man som läsare på välkänt Kallentoft-manér faktiskt vet mer om vissa saker än vad Malin Fors och de andra poliserna gör.
Med andan i halsen forcerar man "Jordstorm". Efteråt känns det lite tomt. Men det är oerhört spännande så länge det varar.