Norstedts
Saknad och en mild sorg infinner sig lätt när ”Min kamp” är utläst. Det är ett verk som kommer så nära.
I någon mån får Knausgård-läsaren tröst när ett antal av tidigare publicerade texter nu ges ut under titeln ”Själens Amerika”.
Steget mellan den skönlitterära författaren och artikelförfattaren är inte så långt.
Knausgård skriver om många ämnen, men alltid på karaktäristiskt sätt där det privata glider över i fritt tänkta resonemang om existentiella frågor. Ibland blir abstraktionsnivån ganska hög. Men snart vänder han tillbaka från det antika Grekland och vår tids ”kollektivisering av det offentliga rummet” till beskrivningen av hur han torkar sig i baken, och knyter ihop detta – för att ta ett illustrativt exempel.
Flera av texterna handlar om konst och litteratur. Knausgårds förmåga att betrakta ett fotografi eller en målning och resonera kring dess egenart är inspirerande. Till exempel skriver han spännande om Cindy Shermans fotografier i en text som skrevs till utställningen på Moderna museet förra året. Bilder hade dock tillfört mycket.
Texterna om litteratur bidrar bland annat till en fördjupad bild av ”Min kamp”, både direkt och indirekt. Det är ett verk som framför allt övertygar i sin kraft och i närheten till känslan. Men till exempel essän ”Litteraturen och det onda” visar också Knausgårds mer teoretiska syn på litteraturen. Den är mycket intressant och klargör än mer att ”Min kamp” är ett verk som i själva sin gestaltning vill utmana samtiden. Allt börjar i det lilla, skriver Knausgård, och det är inlevelsen som gör litteraturen omistlig.
Texterna är hämtade under en nästan tjugoårig period och naturligtvis ger det en blandad läsupplevelse. Vad som däremot i onödan stör läsningen är att inget om texternas första publicering anges över huvud taget. Självklart vill man veta när och i vilket sammanhang en viss text är skriven.