"Endast döda fiskar simmar medströms ? Men är självständighet, att simma motströms, överhuvudtaget möjlig?"
Ja, det är frågan - och heller inte den enda som Jukka Laajarinne ställer i sin underbara filosofiska djupdykning på klara Muminvatten, föredömligt utrustad med finsk syrgastub, existentialistisk cyklop samt alerta simfötterna Heidegger, Kierkegaard, Sartre, Camus och de Beauvoir.
Muminfigurerna speglar oss övriga kryp, menar författaren, och "livet har ingen utifrån given mening", den bestäms genom att man lever det. I Mumindalen finns familjen, omsorgen och äventyret, men också ångesten och rädslan, de nödvändiga valen av förhållningssätt, och komiken som skapas av konflikter. Här upplever man hemlöshet och känner blicken på, och av, den Andre. Regler sätts upp, och raseras. Vår självsyn utmanas, de beundrade förebilderna är enbart fantasiföreställningar sprungna ur oss själva, och visst är världen i grund och botten som Trollkarlens hatt: oberäkneligt ogripbar.
Som Too-ticki säger: "Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig".
MARGARETA WIMAN