Fantastisk! Äcklig! Magisk!

Flera hade läst den ganska beskedligt tunna romanen på 170 sidor två gånger. Bara för att komma förbi den första känslan av totalt äckel och avsmak. Och hitta de många bottnarna.

Winterson är en av Englands mest hyllade författare, född 1959, och här slår hon till med en fulladdad historisk roman med övernaturliga inslag. Det är England, det är tidigt 1600-tal, det är mörkt, våldsamt och magiskt i reformationens och häxprocessernas tid. Kung James I ska en gång för alla rensa ut alla katoliker.

”Skymningsporten” handlar om historiskt belagda häxprocesser i landskapet Lancashire, men självklart har Winterson byggt vidare, hittat på och dramatiserat runt personerna.

Boken är full av extrem fattigdom, stinkande människor, tortyr, misshandel, våldtäkter – men också kärlek och uppoffring.

Karin Ederö fick inleda, lite dröjande, frågande:

– Vet inte vad jag ska säga... för mig är det en svår bok att läsa för att den var så groteskt otäck. Jag tycker inte om den, nej, men den har ett värde och jag är glad att vi läste den. Värdet ligger i att den handlar om misstänksamhet och maktens män som kuvar och förstör människor. Och om hur utsatta kvinnor har varit, och är.

Jakob Carlander tyckte mycket om boken och Jeanette Winterson:

– Men jag blev överraskad av den! Först när jag läste den andra gången såg jag kärleken och de ömma scenerna. Och tänk att vi inte såg klart att det är ett passionsdrama innan vi diskuterat oss framåt här i cirkeln. Här finns ju allt, måltiden, domstolen, ”Pilatus”, korsscenen...

– Men den gestalt som ger mig läkedom här det är Shakespeare (som är med i romanen), det som kan besegra ondskan i den här boken, det är litteraturen! Åh, jag längtar till sommaren och Shakespeare på Gräsgården...

Christel Aurelius såg en Kritusgestalt i den rika kvinnan Alice Nutter, som också hon blir dömd för häxeri. Annars är det nästan alltid fattiga som utsätts.

– Hon försöker hjälpa de stackars fattiga utsatta, hon frestas flera gånger att förråda dem för att klara sig själv, men gör det inte. Och här finns Pietàbilden då hon håller sin tidigare älskade Elizabeth, stinkande och full av syfilissår, i fängelsehålan.

– En fantastisk bok! tyckte hon. En gotisk roman med alla kännetecken; ett slott, historisk tid, aristokrater som kan bära sig åt hur som helst, dåliga gränser mellan verklighet och fantasi, katolsk miljö... och här finns både queerperspektiv och genusperspektiv. Jag blev lycklig av den!

Jan Holmbom blev snarare olycklig...

– Boken är otäck på ett otäckt sätt, jag läste den inte på kvällen i sängen för att inte få med mig den in i sömnen... hade det varit en film hade jag behövt en kudde att gömma mig bakom. Boken doftar, luktar stinker... Men... den är rik. Alice är så modern, i sin sexualitet, kläder, hur hon rider... Hon är i sig själv mer magisk än de magiska scenerna.

– En bok att rekommendera. Men satans otäck!

Joachim Törnfeldt gillade boken ”ganska mycket”:

– Jo, den är helt klart intressant. Det slog mig att de fattiga människorna drivs till att prova på häxeri som en utväg, de är så långt ner, så desperata. Och så var det nog. Alice Nutter är en stark kvinna som kommit upp sig av egen kraft, självkklart hotar hon männens makt. Och de använder religionen för att förtrycka kvinnor.

Anna Tjäder får avsluta med sitt intressanta ”fynd”, förutom passionsdramat och att de är 13 runt bordet på ”häxträffen” en långfredag.

– Det är häftigt att kunna skriva ett passionsdrama i den här formen. Och jag förväntade mig den traditionella bilden med oskyldiga, goda kivnnor. Här är det inte så enkelt, kvinnorna hon beskriver gör ju ont, de vill ont!

– Men varför skriver hon det här? Vad vill hon säga? Jo, jag upplever boken som terapeutisk, Jeanette Winterson har ju flera gånger berättat om sin uppväxt i en strängt frireligiös miljö med en elak adoptivmamma. Hon får inte bejaka sin homosexualitet och mamman säger det hon ofta citerar, ”varför vara sig själv när man kan vara normal”.

Birgitta Elwing kunde tvyärr inte vara med på Winterson-träffen. Pietàbild kallas kristen konst med motiv av en sörjande Jungfru Maria vid sin döde sons kropp.

Här finns bloggen http://www.corren.se/bloggar/bokcirkelns-blogg/