Redaktörer: Håkan Holmberg och Anders Johnson
Box med två böcker
Eklerlids förlag
Det är i dagarna 100 år sedan Karl Staaff dog. Årsdagen har passerat i stort sett obemärkt. Ändå var Staaff en av den handfull män som mer än alla andra format den svenska samhällsutvecklingen under 1900-talet.
Arbetarrörelsen vill inte kännas vid hans insatser därför att det passat dem bättre att det var de ensamma som genomförde demokratin i Sverige och att fackföreningsrörelsen växte fram i kamp mot en samlad borgerlighet.
Men det fanns ingen samlad borgerlighet på Staaffs tid, det märks på att högern fortfarande ser Staaff som en av sina fiender.
Högern var stark på den tiden och lierad med en kungamakt som fortfarande var en realitet. Arbetarrörelsen var fortfarande långt ifrån den dominerande samhällskraft som den sedan blev.
Den politiska vänsterns helt dominerande kraft var liberalerna med Karl Staaff som sin ledare.
Det har kommit ut två böcker med anledning av 100-årsminnet. I den ena visar Svante Nycander hur den svenska modellen på arbetsmarknaden växte fram tack vare det stöd fackföreningsrörelsen fick från Karl Staaff och liberalerna i riksdagen och pressen. Både genom lagförslag i riksdagen och via domstolarna sökte högern och arbetsgivarna omöjliggöra den fackliga kampen. Advokaten Staaff var fackets främsta försvarare i domstolarna och partiledaren Staff var ledande i kampen för att stoppa de fackföreningsfientliga lagförslagen.
I den andra boken söker Hans Lindblad, under sina riksdagsår ledande försvarspolitiker, visa att det var Staaff som hade rätt i striden med kungen och högern om försvaret, att Staaff i själva verket var mera framsynt i sin inställning till försvaret än praktiskt taget alla senare politiker.
Problemet för Lindblad är att han uppenbarligen har material för en långt tjockare bok än den han nu skrivit. Det märks tyvärr i en onödigt rörig framställning. Han får ändå fram sitt budskap: den strid som Staff kortsiktigt förlorade handlade mera om att bevara kungens makt mot riksdag och regering än egentligen om förvarspolitiken.
Staaff var statsminister under kort tid 1905 och sedan 1911–1914 efter en vänsterseger i andrakammarvalet som blev möjlig sedan allmän rösträtt för män införts av en höger som bara året innan avslagit Staaffs rösträttsreform, men nu inte längre kunde stå emot de liberala reformkraven. Rösträtt för kvinnor infördes först efter första världskriget, också då till följd av liberala reformkrav .
Kungens borggårdstal till bondetåget tvingade regeringen att avgå. Då var kungen inte bara formellt utan också reellt landets överbefälhavare.
Karl Staaff dog av en infektion sedan han tagit ut sig under en talarturné för att stoppa högerns krav på svensk uppslutning på tysk sida i världskriget. Det blev ett för tidigt men värdigt slut på en stor statsmannagärning.