Albert Bonniers förlag
Seriefiguren Rockys skapare Martin Kellerman romandebuterar med en på samma gång ganska skruvad och vardagsrealistisk berättelse. Boken kretsar tätt intill tre personer. Den första som introduceras är Florian, en 28-årig kille som bor på en ö i Stockholms skärgård. Han gör just ingenting annat än att hanka sig fram på sin farmors pension som han använder till att då och då ta sin båt för att köpa ett stort lager av fryst färdigmat.
Han knaprar flitigt i sig av farmoderns mediciner och går mestadels i ett dimmigt rus.
Han odlar därtill cannabis i hela huset, med tanken att en dag sälja partiet för att kunna sticka iväg till Thailand och leva gott. Farmodern å sin sida ligger död och ruttnande i huset.
Till denna bisarra scen anländer en dag två tonåriga kusiner ute på en semestertripp med båt i omgivningarna. Max, den något äldre, är en kille som inte har det så lätt. Lite plufsig, inte så snygg och dessutom fast på en förnedrande film som sprids hastigt på nätet. Kea är sexton år och tvärtom snygg och populär, omsvärmad där hon visar sig.
Ungdomarna för in vanligt liv i Florians enstöriga tillvaro. Ingen är riktigt bekväm med tillvaron tillsammans men dagarna går. Alla har olika tankar om hur de ska ta sig vidare. Florians är mest radikala och verklighetsfrämmande.
Boken varvas utifrån de olikas perspektiv. Det förstärker känslan att de egentligen inte har kontakt med varandra. Närmandet till varandra är trevande och mestadels misslyckat.
Martin Kellerman visar sig vara en skicklig berättare också i prosaform. Han skriver rappt och tonsäkert, även om boken känns lite för lång. Skildringen från ön är skarp och levande, men de mer perifera delarna där ungdomarna rör sig bland andra semesterfirare i hamnarna är väl så intressanta. Vilsenheten, attityderna, tillkortakommandena och cynismen hos en ungdomsgeneration är träffsäkert skildrad.