Anders de la Motte: UltiMatum
David Sarac, från del ett i Anders de la Mottes nya thrillerserie, vårdas på en psykiatrisk klinik efter att ha brutit ihop i sviterna efter upplösningen till den första boken. Sarac vill inte tillbaka till livet igen, men ett så får han ett erbjudande som förändrar allting.
Ett illa tilltygat lik hittas i vattnet. Vem är det som har dött och varför har det varit så viktigt att dölja offrets identitet? I "Memorandum" går de la Motte från renodlad högtempothriller till en blandning av en sådan och en mer traditionell polisroman, men både puls och spänning ligger på topp. Som vanligt – får man lov att säga när det gäller de la Motte – levererar författaren precis vad man som läsare av den typen av bok vill ha. (Forum)
***
Roger Hobbs: Vanishing Games
I Roger Hobbs smarta debut "Ghostman" (på svenska förra året) kretsade handlingen kring en stöt mot ett casino i USA. Nu har Hobbs förflyttat oss till Sydkinesiska havet och de pirater som rånar och dödar där. Safirstölder, sadistiska och hämndlystna galningar och sensationellt smarta (och ”goda”) brottslingar – här finns allt. Och lite till.
Är man sugen på en riktigt bra underhållnings- och upptempothriller (och inte är för kräsmagad), så varför inte? "Vanishing Games" håller inte riktigt lika hög nivå som debuten "Ghostman", men fyller definitivt sin funktion. (Bokfabriken)
***
Árni Thórarinsson: Den sjunde sonen
Islands kriminallitteraturtradition är inte så gammal, men håller mycket god kvalitet. I Sverige är ju sedan länge till exempel Arnaldur Indridason en av de mest populära deckarförfattarna. Ett annat stort isländskt namn som nu introduceras på svenska är Árni Thórarinsson. Först ut var hans välskrivna "Häxans tid", nu kommer den fristående fortsättningen: "Den sjunde sonen".
Thórarinsson leker med och utmanar den genreklassiska bilden av en ensam och försupen man som problemlösare i porträttet av journalisten Einar, som den här gången hamnar i en härva av anonyma hot, försvunna personer och anlagda bränder. De läsare som uppskattar en lite nedtonad stil och reflektioner med understatementhumor i en oerhört realistisk miljö kommer inte att bli besvikna, för Thórarinsson är verkligen en läsvärd författare. (Bazar förlag)
***
Adam Sarafis: Ingenting är glömt
Linda Olsson, en av våra mest omtyckta och lästa romanförfattare ("Nu vill jag sjunga dig milda sånge"), har slagit sina skrivarpåsar ihop med den nyzeeländske manusförfattaren och tv-programledaren Thomas Sainsbury under pseudonymen Adam Sarafis. Resultatet är thrillern "Ingenting är glömt", den första delen i en tänkt serie om tre böcker.
En död bibliotekarie efterlämnar ett manus med brännhett innehåll – har bibliotekarien begått självmord? på grund av manuset? – och plötsligt befinner sig läsaren i en härva av politiskt fulspel kring handelskvoter och före detta krigsförbrytare.
Både intrigen och huvudpersonerna har stor potential, ändå blir det hela mest ljummet och lite förvirrat. Men får författarduon till mer nerv, bättre tempo och tydligare struktur framöver kan fortsättningen på serien bli bra. V