Norstedts
Nästan var fjärde svensk vill återinföra dödsstraffet för de allvarligaste brotten, enligt en undersökning som Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier gjort. Det är en oroväckande hög andel av befolkningen.
Tyvärr kommer förmodligen få anhängare av dödsstraffet att läsa journalisten Carina Bergfeldts reportagebok om den dödsdömde mördaren Vaughn Ross sista vecka i livet. Gjorde de det skulle de antagligen tvingas ompröva sin ståndpunkt.
Vaughn Ross har dömts för ett brutalt dubbelmord och har suttit i över tio år på Texas death row. När Carina Bergfeldt möter honom för en intervju i fängelset är han oväntat glad trots att det bara återstår några få dagar till avrättningen med giftinjektion.
Författaren noterar, med det sinne för detaljer som ofta utmärker en skicklig reporter, att fången skrattar 84 gånger under den 90 minuter långa intervjun. ”Du måste förstå, jag sitter här, med dig. Jag är inte i min cell”, säger Ross, som in i det sista förnekar att han mördat en man och en kvinna genom att skjuta dem elva gånger.
Bergfeldt är inte ute efter att söka sanningen om dubbelmordet, hon är snarare ute efter att skildra den absurda institution som dödsstraffet utgör i 32 av 50 delstater i USA. Att dödstraffet skulle fungera avskräckande kan avfärdas som en myt. Hur ska man annars tolka det faktum att delstater som har dödsstraff har högre mordstatistik än stater som inte har det?
Den som inte låter sig övertygas av dylika argument bör betänka att det finns en inte obetydlig risk för att oskyldiga människor avrättas. Sedan 1976, då dödsstraffet i USA återinfördes, har närmare 1 400 män och kvinnor avrättats. Under denna tid har 140 fångar som dömts till dödsstraff förklarats oskyldiga och frikänts.
Det vore fel att kalla ”Sju dagar kvar att leva” för en debattbok. Författaren argumenterar aldrig för någon viss ståndpunkt. Det behövs inte. Som läsare tvingas man att dra sina egna slutsatser.
Bokens styrka ligger i alla de ingående och inkännande porträtt av människor som på något sätt berörs av de in i minsta detalj reglerade procedurerna kring dödsstraffet. Vi får möta den desillusionerade Associated Press-reportern Michael Graczyk som har bevakat 373 avrättningar under sin karriär och nogsamt antecknat de dödsdömdas sista ord och antal suckar vid dödsögonblicket. Vi får möta Maria Brehm som gifter sig med en dödsdömd som hon aldrig får beröra – innan han är död. Och vi får möta fängelsepastorn Jim Brazzil som nästan alltid ser något gott i alla de personer som han följer till döden. När han tar farväl av en dödsdömd säger han alltid: ”Tack för att du delade med dig av ditt liv.”
Två slutsatser går att dra efter att ha läst ”Sju dagar kvar att leva”: Carina Bergfeldt är en av landets mest begåvade journalister och den fjärdedel av befolkningen som vill återinföra dödsstraffet bör genast tänka om. En god början kan vara att läsa en av årets bästa reportageböcker.