Övers: Bitte Wallin
Fri Tanke förlag
Richard Dawkins bok ”Den själviska genen” var epokgörande. I den förklarade han Darwins ärftlighetslära i den moderna biologiska vetenskapens termer av gener och DNA.
Som vetenskaplig popularisator har han sedan dess stått i främsta ledet i världen. På senare tid har han drivit detta ett steg vidare genom böcker och tv-program där han velat visa hur religionen är all vetenskaplig kunskaps värsta fiende och roten till den ondska som plågar vår jord.
Den insatsen har med rätta blivit ifrågasatt inte bara av dem som själva är troende. Vidskepelse och ondska är starka krafter också helt fria från religion. Men den äldre Dawkins är en celebritet och han njuter uppenbart av det.
Dawkins senaste böcker är memoarer. ”Kampen mot illusionerna” är en fortsättning på en tidigare memoarbok. Den här gången har Dawkins gjort det väl lätt för sig. Han rabblar upp den ena efter den andra konferensen eller resan som han deltagit i och berättar kortfattat vad de gått ut på och vilka märkvärdiga människor han träffat.
Det här gör att boken bara ibland är riktigt spännande, nämligen när han fördjupar sig i en forskningsinsats eller mera i detalj berättar om arbetet med tv-program där han framgångsrikt försökt föra ut vetenskaliga resultat till en bred allmänhet.
Men en memoar blir inte bra bara för att den är full av namn och årtal. Jag saknar riktiga porträtt av några av de fascinerande personer han arbetat med. Därför är den här boken trots nära 500 sidor rätt så tunn.