Wahlström & Widstrands förlag
Emilie Jansson som är framgångsrik ung affärsjurist åtar sig mot allt förnuft uppdraget som försvarsadvokat åt den mordmisstänkte Benjamin Emanuelsson trots att hon saknar all erfarenhet av brottmålsjuridik. Benjamin är mer eller mindre medvetslös efter en bilolycka i samband med mordet och kan inte berätta någonting om vad som hänt eller vem mordoffret är.
Emilie söker återigen hjälp av Teddy, som efter att ha avtjänat ett åttaårigt fängelsestraff nu jobbar som privatspanare åt den advokatbyrå där Emilie är anställd och som förbjudit henne att åta sig uppdraget som försvarsadvokat åt Benjamin.
Det visar sig att Teddy hamnade i fängelse efter att ha kidnappat Benjamins pappa, ett brott som han djupt ångrar efter att andra krafter svårt misshandlat den kidnappade som senare tycks ha begått självmord.
Är det samma krafter som de som torterade Mats Emanuelsson som nu är inblandade i mordet? Emilie och Teddy gräver djupt i det som hände för åtskilliga år sedan. Teddy ägnar sig åt grovt våld för att få en tidigare maffialedare att prata. Men det denne säger skapar knappast större klarhet.
Berättelsen avbryts av att vi bit för bit får ta del av en promemoria som upprättats av en polis som hållit förhör med Mats Emanuelsson för fem år sedan och där denne berättar om hur han ägnat sig åt pokerspel, penningtvätt och skumma bokföringstransaktioner åt företag som velat undvika skatt. Han var uppenbarligen djupt involverad med en ekonomisk maffia.
Svagheten i allt detta i och för sig spännande stoff är att det saknar all betydelse för utgången av rättegången mot Benjamin.
Poängen är snarast att berättelsen mest fungerar som en cliffhanger inför nästa planerade del av böckerna om Emilie och Teddy.
Det är inte riktigt lyckat. Att Lapidus har en fenomenal förmåga att berätta hjälper naturligtvis upp det hela. Men den här gången är han inte lika alltigenom trovärdig som i sina tidigare böcker.