Ger trygghet inför det svåra

Recito förlag

För den som arbetar med människor inom vård, omsorg och kyrka handlar en svår uppgift om att möta människor som befinner sig i slutet av livet.

För den döende kan det vara en tid av ångest, djup nedstämdhet, psykisk och fysiska smärta, men också av vilja att vara nära och få summera sitt liv. För läkare, sjuksköterska, kurator, psykolog, diakon och präst är det en av de mesta krävande uppgifterna eftersom behandlingen inte längre går ut på att bota och skapa tillfrisknande. Även då finns fortfarande mycket att göra för patienten. ”Stundom bota, ofta lindra, alltid trösta”, skrev läkaren Hippokrates för 2 400 år sedan.

Agnete Kinman är överläkare emerita och präst i Svenska kyrkan, bosatt i Kimstad. I boken ”Ett stycke av vägen” berättar hon om sina erfarenheter av att möte döende patienter. Den är också en handfast och trygg vägledning för yrkespersonen om hur man förbereder sig på sådana svåra möten.

”Ett stycke av vägen” består av två delar. I den första delen går Agnete Kinman igenom vad som kännetecknar samtalet med den döende och hur det kan utföras på bästa sätt.

Författaren bär på en stor lyhördhet för att människor i livets slutskeden reagerar olika, har olika kognitiva förutsättningar och alltid måste mötas med respekt för sin vilja och sina ställningstaganden. Man får aldrig tvinga sig på en annan människa. Religion kan både vara ett stöd och en börda. Den som möter den döende behöver vara inlyssnande, relationell och empatisk. Den andra delen av boken ger en mängd fallbeskrivningar där präster, läkare och sjuksköterskor möter patienter i livets slutskede.

Ibland förlorar orden i det svåra samtalet sin mening. Då är närvaron och relationen ett lika viktigt redskap. Det finns alltid något man kan möta med, något att ge och förmedla.

Detta är en handbok som ger mod att möta människor där ångest och vanmakt kan vara som störst. Det märks att författaren har en dubbel kompetens inom såväl medicin som teologi. Och jag tycker hon är som bäst då hon talar ur egen erfarenhet, snarare än då hon hänvisar till och citerar forskare och andra författare.

Det gör ”Ett stycke av vägen” till en självklar bok i vårdutbildning och prästens praktiska studier. Men det är också en välkommen bok för oss alla som emellanåt funderar på hur det en gång kommer att vara då livet närmar sig slutet och vården inte längre kan bota vår sjukdom. Om modet att leva hela sitt liv.