Ord & Kulturs förlag
Enligt en klassisk psykologisk teori innehåller en människas åldrande både en möjlighet och en fara. Till det positiva hör de erfarenheter vi samlat på oss, som kan göra oss själva både lite visare och klokare. Faran ligger i att samma erfarenheter känns så omöjliga att integrera med oss själva att vi grips av avsmak och leda inför livet.
Polis Leif Ekenberg är väl kanske inte till åren kommen helt och hållet. Men ställd inför sitt yrke i ett samhälle som allt mer hårdnat och med den egna traumatiska upplevelsen av att ha förlorat sin familj i en smitningsolycka, balanserar han på knivseggen i frågan om livet är gott eller avskyvärt. Ekenberg känner sig gammal. På ena sidan finns hans nya familj som skänker livet glädje och lust. På den andra ett arbete med människor som gör Leif Ekenberg allt mer desillusionerad.
En av Östergötlands flitigaste författare är Ingemar E L Göransson. Han skriver såväl debattlitteratur som romaner, noveller och poesi. I den nyutkomna novellsamlingen ”Leif Ekenberg, polis” har han hämtat sin huvudperson från sin egen roman ”I skuggan vilar mörkret”. Läsaren får följa Leif Ekenberg i ett antal brottsutredningar som var för sig blir en egen novell. Bakom de flesta brotten döljer sig en social misär och en samhällelig orättvisa. Kriminalassistent Leif Ekenberg är som de flesta av deckargengrens poliser; trött på sitt jobb, ensamvarg och med en ambivalent känsla inför arbetet som djupnar mot ett livsavgörande beslut. Ingemar E L Göransson fångar honom på ett psykologiskt träffsäkert sätt och väver in intrigerna i en lågmäld humor som påminner om Sjöwall Wahlöös svit om kommissarie Beck.
Det finns ett tema kring det övergivna barnet som författaren återkommer till och som jag känner igen från hans tidigare dikter. ”Leif Ekenberg, polis” är en novellsamling som underhåller och oroar. Kanske är den mer personlig än vad läsaren först förstår. En del språkliga kommentarer kan göras. Vi kämpar inte med existentialistiska frågor och konflikter, såvida vi inte är efterföljare till Jean-Paul Sartre och i den åttonde novellen drunknar läsaren i hjälpverbet till supinum: ”hade”.
Det gör nu inte så mycket. ”Leif Ekenberg, polis” är en novellsamling väl värd att läsa och hålla utkik efter på Östergötlands bokmässa.