Kärlek utan lindring

Övers: Lisa Lindberg

Norstedts

Den som läste författarens förra roman på svenska "Flickan från Cléves" (2013) får nu här återstifta bekantskapen med fransyskan Solange. Då var hon sexuellt uppvaknande tonåring.

I "Man måste älska männen" mycket har det passerat tjugo år, Solange bor i Los Angeles sedan flera år och är hyfsat framgångsrik skådespelare. Hon möter Kouhouesso, en svart regissör och skådespelare med ursprung från Kamerun. De inleder ett förhållande och Solange blir efter hand mycket förälskad i honom. Han i sin tur verkar dock inte lika berusat galen i henne.

Jag tycker mycket om den här boken. Kärleksberättelsen, eller snarare Solanges känsloliv är sammansatt i flera skikt och osäkerhet och förälskelsens underordning och besatthet hanteras mycket galant av Marie Darrieussecq. Kouhouesso är märk väl, ingen mansgris som tar henne för given eller behandlar henne illa, han är bara svalare och nonchalant självständig.

Än mer fascinerande blir romanen av att Kouhouesso startar ett filmprojekt. Han vill göra en rättvis och äkta afrikansk variant av Joseph Conrads "Mörkrets hjärta" och tänker filma på plats i Kongo.

Dessa partier i boken är kokande heta och speglar såväl alla umbäranden under filmandet som mötet med kulturen och människorna på plats. Det är också intressant att Solange har så mycket och stora känslor för Kouhouesso ­– med tanke på att hon utan några samvetskval lämnat en son hemma i Frankrike som uppfostras av hennes föräldrar…

Kanske är Solange fortfarande inte riktigt vuxen. Hur som helst är det här en kärleksroman som når långt in i huvudpersonens psyke, känslomässigt komplex, men ljuvligt välskriven.