Nostalgisk Auster på tomgång

Övers: Ulla Roseen

Albert Bonniers förlag

För två år sedan släpptes Paul Austers "Vinterdagbok" i vilken han skildrade sin uppväxt i en tillbakablick. I "Rapport från insidan" gör han det igen. Fast nu lägger han fokus på det inre livets uppvaknande, från de egna tidiga intrycken och minnena, till universitetsstudier, tiden i Paris och ett återgivande av hans egna brev till den blivande första hustrun, Lydia Davis. Kompletterat med något slags appendix och en mängd fotografier som ska illustrera det skrivna.

Ett par minnen från böcker och filmer som lämnat ett outplånligt avtryck i honom är långa och välskrivna essäer som fångar hur vi alla trollbinds av god konst. Men problemet är att innehållet aldrig blir riktigt brännande eller psykologiskt intressant, det är nostalgi och minnen.

Som jag säkert skrivit förut är jag ett stort fan av Auster – men har därmed också höga förväntningar och tycker att det här mest känns angeläget för honom själv och hans familj. Vi får hoppas att det här inte blir den bok som avslutar ett fantastiskt konstnärskap. Det bästa med boken var att den ledde bort och tillbaka till något helt annat, mindre välskrivet: En privat odyssé till egna pinsamma, sorgliga, galna och roliga dagboksanteckningar från några år från mitt egna vuxenblivande.