Leopard förlag
Tidigt i höstas kom boken ”Äventyr i Svenssonland – seriemördaren Peter Mangs” av Peter Palmkvist, kriminalreporter på Sydsvenskan. Jag tar mig friheten att citera vad jag skrev då: ”På det hela taget är det mycket svårt att förstå vad som djupare sett drev Peter Mangs. I grund och botten är det ledan, skriver Palmkvist, och syftar på Mangs motvilja mot det ’Svenssonland’ som titeln anspelar på. Den formuleringen känns mer än lovligt grund sett till brottslighetens art.”
Det har funnits ett hålrum i berättelsen om Peter Mangs, serieskytten som år 2012 dömdes till livstids fängelse för bland annat två mord och fem mordförsök – vilket säkerligen inte är allt han i verkligheten är skyldig till.
Detta hålrum försöker nu Mattias Gardell, professor i religionshistoria, täppa till. Titeln ”Raskrigaren” visar tydligt vad hans skildring handlar om. Han har tagit del av stora mängder utredningsmaterial men också intervjuat Peter Mangs och många andra.
Till att börja med presenterar han en sensationell uppgift. Redan efter det första mordet 2003 erkände Peter Mangs för sin pappa, bosatt i USA. Pappan, Rudolf Mangs, var sedan behjälplig när sonen behövde delar till vapen till exempel. Enligt Gardells skildring bör han ha haft god kännedom om sonens förehavanden. Något avståndstagande ger han inte uttryck för, tvärtom. Rudolf Mangs befinner sig politiskt långt ut på högerkanten. Att kalla honom nazist är nog rätt så träffande.
Man måste dra slutsatsen att pappan starkt influerade sin son. Därtill var Peter Mangs påverkad av vit makt-miljön och diverse ytterlighetsrörelser i USA. Mattias Gardell ägnar stort utrymme åt att beskriva dessa tankeriktningar och ger en fyllig bakgrund till Mangs tänkande.
Hemma i Malmö fanns också en miljö som kunde blåsa syre på den växande glöden i Mangs inre. På nätforum som till exempel Politiskt inkorrekt (senare Avpixlat) hittade Peter Mangs meningsfränder som bekräftade och stärkte hans världsbild. Samtidigt brann moskéer, kravaller rasade i Rosengård, Malmöpoliser avslöjades med rasistiska kommentarer.
Och i den mindre ljusskygga offentligheten skördade SD stora framgångar.
Hur hänger då allt detta ihop? Gardell visar övertygande åtminstone att det hänger ihop. Peter Mangs lika lite som någon annan lever i ett tomrum.
En viktig källa är Peter Mangs egna texter där han utvecklar sitt ideologiska tänkande. Materialet förbigicks i stort sett helt och hållet av polisen. Mattias Gardell refererar det utförligt. Det är en djupt rasistisk tankevärld med inslag av bisarra konspirationsteorier. Också att läsa det i referat tär på tålamodet, men materialet ger viktiga pusselbitar för att förstå Mangs.
Vad som förefaller klart är att Peter Mangs agerade utifrån en genomtänkt taktik. Offren var förvisso i en mening slumpmässigt utvalda – eftersom han inte visste något närmare om dem, annat än att de i hans ögon hade fel bakgrund. Samtidigt följde han en metod, där slumpmässigheten skulle bidra till att maximera effekten och i bästa fall, enligt Mangs synsätt, leda till det raskrig han ville uppnå. Att han agerade ensam var också en del i metoden.
Länge lyckades han i sitt uppsåt. Precis som han hade hoppats dröjde det lång tid innan polisen förstod vad för typ av brottslighet det var frågan om. Mangs tanke att skjutningarna på ett eller annat sätt skulle sätta negativt fokus på invandrare visade sig stämma.
Mattias Gardells bok är inte alltigenom lättläst – den hade vunnit på att vara kortare och stilistiskt är den inte på högsta nivå. Men det ska inte skymma det faktum att den ger en väsentligt fördjupad bild av Peter Mangs terrorliknande brottslighet.