Övers: Eva Johansson
Albert Bonniers förlag
2005 kom australiensiska Liane Moriartys första roman på svenska, "Tre önskningar". Tio år senare ger nu Bonniers ut hennes andra, tillika hennes internationella genombrott; "Öppnas i händelse av min död".
Romanen kretsar kring tre kvinnor i urban medelklassmiljö och skildrar hur livet för var och en av dem faller i spillror när de förlorar – eller tvingas konfrontera helt främmande sidor av – någon de älskar. Det är Cecilia, trebarnsmor och Tupperware-konsulent, en supermamma och superhustru vars effektivitet blivit en legend i kretsen av släkt och vänner.
En dag råkar hon hitta ett förslutet brev, adresserat till henne med hennes mans handstil, med påskriften "Öppnas i händelse av min död". Frestelsen blir för stor och hon läser brevet, trots att hennes man är i högsta grad levande. Innehållet är chockerande.
Det är den framgångsrika egenföretagaren Tess, som en dag får veta att hennes kusin, kompanjon och bästa vän sedan barndomen, Felicity, och Tess man Will förälskat sig i varandra. Slutligen är det Rachel, som decennier efter mordet på hennes dotter Janie fortfarande kämpar med sorgen och hämndlystnaden.
Cecilia ställs inför en ofantlig livslögn, Tess inför ett obegripligt dubbelt svek, och Rachel inför det meningslösa dödliga våldet mot ett älskat barn.
Låter det tungt? Nja. Det här är förvisso en berättelse om svåra saker; sorg, ensamhet, svartsjuka och skuld. Men Moriarty är ändå hela tiden noga med att det aldrig ska bli smärtsamt på riktigt för läsaren; hon kastar in lite drastisk humor där och några dråpliga ögonblicksbilder där, och bibehåller rakt igenom en lättsam ton.
Det är naturligtvis ett väl beprövat och alls inte dåligt recept. Ändå lämnar det mig ibland med en svagt frustrerande känsla av att vara utestängd, som i barndomen när de vuxna försökte släta över något tråkigt som hänt.
Man gör nog bäst i att läsa den där boken som det den är; en läsvänlig, ganska spännande "feel bad-feel good"-roman om hur livet kan förändras i en handvändning. Författaren ger också en fin skildring av hur riktigt nära vänskap ibland kan få något destruktivt, osunt gränslöst över sig, som utestänger alla andra.
Eva Johanssons översättning är dock bitvis riktigt stelbent. Har någon till exempel hört (det svenska) ordet "maktfull"?