Övers: Inger Johansson
Brombergs
"Somliga dagar avundades Anna dinosaurierna för att de hade gått under". Så karaktäriserar Jill Alexander Essbaum med en typiskt drastisk bild huvudpersonen i sin debutroman "Hausfrau". Anna Benz är en inflyttad amerikanska som lever med sin schweiziske make och deras tre barn i en välbärgad förort till Zurich. Hon är en av dessa kvinnor i litteraturen som har "allt" – men som likväl inte är lyckliga. Livet som hausfrau, hemmafru, mamma och hustru räcker inte för att fylla hennes inre tomhet och sorgsenhet.
Så Anna tar sig en älskare, och sedan en till. Men ingen av dem lyckas fylla platsen efter hennes första och största passion; forskaren tillika amerikanen Stephen Nikocdemus, som efter en tre veckors intensiv kärleksaffär lämnar Anna och Zurich för att resa hem till USA.
Anna sörjer djupt. I de andra männen söker hon knappast mer än bekräftelse, en lindring från smärtan; trygghet, delaktighet. I så måtto är hon själv ett barn. Om man kan kalla henne sexmissbrukare? Ja, jag tror det. I alla händelser använder hon sex som smärtlindring.
Hon är också mycket medveten om att hon lever i en lögn, "Alla har något som förråder dem", tänker hon när vännerna börjar ana hennes dubbelspel. Rädslan att avslöjas får henne att besluta att "aldrig mer, inga fler". Tyvärr håller hennes föresats inte länge.
Språket är centralt i "Hausfrau". Den engelsktalande Anna går på tyskakurs (det är där hon träffar en av sina älskare), men den speciella schweizertyskan som hennes man och barn talar är inte lätt att lära sig. Så blir språket en metafor för den ouppnåeliga tillhörigheten, något som skiljer Anna från maken och barnen och världen utanför.
Till slut händer det oundvikliga. Hennes man vet allt, och tar avstånd från henne. I en familjetragedi får Anna betala ett omänskligt högt pris för sin otrohet. Ensam ger hon sig ut på stadens gator för att hitta någon – någon som kan hjälpa henne. Detta sammanbrott är kusligt trovärdigt skildrat på ett språk som är på en gång kliniskt enkelt och rent, och poetiskt laddat, bågnande av smärta.
Genom hela romanen går Anna i analys hos sin jungianska psykoanalytiker doktor Messerli. Man kan nog säga att anden av C G Jung, schweizisk psykoanalytiker (1875 –1962) svävar över den här berättelsen om en kvinna som trots att hon länge präglats av eftergivenhet och passivitet, till sist ändå tar sitt liv i egna händer.
"Hausfrau" är en roman fylld av bilder, symboler och allegorier. Ändå en läsvärd och faktiskt ganska lättläst psykologisk roman.