Ständigt fest för Härenstam

Forum

Han är naturligtvis inget geni som Povel Ramel, Tage Danielsson och Hasse Alfredsson. Men Magnus Härenstam lär ändå inte bli bortglömd i första taget. Hans insats i "Fem myror är fler än fyra elefanter" är en klassiker. Som skådespelare gjorde han en minnesvärd insats i "Tuppen". Och som ståuppare lyckas han förena skämt och allvar på ett sätt som få av sina konkurrenter.

Nu har han berättat sina memoarer för journalisten Petter Karlsson som föredömligt fångat Magnus språk och också fått honom att vara avsevärt mera frispråkig än han förmodligen skulle varit om han satt sig att skriva på egen hand.

Boken förmedlar bilden av en person med ett maniskt behov att det ska hända något festligt omkring honom varenda sekund av hans liv. Han är fortfarande vid 70 års ålder ursinnig på sina föräldrar för att den barndom de erbjöd honom verkligen inte levde upp till det kravet. Både hans mamma och hans pappa tycks ha varit utpräglade pliktmänniskor som enligt sonen aldrig gav honom någon glädje eller värme utan tvärtom bara ställde krav på honom. När mamman dör 92 år gammal säger han sig mest bara känna lättnad.

Annars är han mestadels generös i sina omdömen om dem han arbetat med eller bara blivit god vän med. Ett litet drag av bitterhet dyker upp när han säger sig ha haft tusentals bekanta men bara kanske fem verkliga vänner. I boken får man intrycket att de varit betydligt fler.

Om kompanjonen Brasse Brännström har han bara positiva saker att säga. De två var uppenbarligen fundamentalt olika, men tillsammans inspirerade och kompletterade de varann på ett nästan unikt sätt.

Han är ärlig nog att berätta öppet om den affär som gav honom ett utomäktenskapligt barn, som han aldrig låtsades om förrän han blev tvungen till det och som ledde till en kris i hans äktenskap med Anita Bendel under åren före hennes död. Det är ingen smickrande bild av sig själv som han där förmedlar.

Annars handlar boken mest om fester och succéer. För en svensk tv-tittare är det svårbegripligt hur Magnus blev en idol i Norge för sin roll i "Fabrikör Fredriksson", en rejäl flopp här hemma. Men den ger stoff till flera roliga anekdoter.

De senaste åren har Magnus Härenstam varit hårt drabbad av cancer. Men han har också upplevt ett nytt äktenskap som han (rätt onödigt) påstår är mycket bättre än hans förra 30-åriga. Som komiker upplever han en ny vår med sin monolog "Morsning och goodbye", som också fått ge boken dess titel.

Det är honom väl unt.