Fri tanke förlag
Eftersom det är mörkt på natten kan inte universum vara oändligt stort och oändligt gammalt – eller hur?
I ett oändligt stort universum kommer ju blicken, vart vi än riktar den, att förr eller senare träffa på en stjärna. Och att stjärnan eventuellt ligger mycket långt bort spelar ingen roll: i ett oändligt gammalt universum har även ljuset från mycket avlägsna stjärnor haft tid nog att färdas hela vägen till oss. Varje del av himmelen skulle vara upplyst som på dagen! Se där den unika kvalitet som gör fysiken till människans stora intellektuella äventyr: Allt hänger ihop och för den som vågar följa sina tankar till slutet öppnar sig bråddjupen ur till synes banala observationer.
Det är rimligen denna kvalitet som gör att Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik i Uppsala, vågar sig på tilltaget att på bara 185 sidor beskriva universums nästan 14 miljarder år gamla historia och dess, såvitt vi kan förstå, oändliga framtid. Fysiken består inte av en oöverskådlig mängd disparata fakta; den är uppbyggd av några mycket få och mycket vackra tankestrukturer som djupast sett beskriver hela den materiella världen. Utmaningen i Danielssons bok ”Mörkret vid tidens ände” är att förklara dessa idéer på ett för lekmannen begripligt sätt och helt utan matematik.
Uppgiften är naturligtvis ändå formidabel och ställvis efterlämnar boken snarare en lätt känsla av svindel än någon djupare förståelse: Få läsare torde exempelvis känna sig verkligt hemmastadda med supersymmetriska partiklar och gaugeteorier när de lagt boken ifrån sig. Annat lyckas Danielsson bättre med, som att förklara hur det är möjligt att världen beskrivs av en teori med 10 rumsdimensioner när minsta barn kan se att det bara finns tre.
Men det är i beskrivningen av de riktigt stora sammanhangen som boken har sin styrka: Ett besvärligt problem i modern kosmologi är varför vissa viktiga egenskaper hos universum är så precist avvägda att uppkomsten av stjärnor, planetsystem och mänskligt liv är möjlig trots att helt andra värden, med trist sterila universum som följd, skulle vara förenliga med den fysik vi känner. Danielsson ansluter sig till den grupp av moderna kosmologer som menar att en tänkbar förklaring är att skapelsen rymmer ett ofattbart stort antal parallella universum, där alla möjliga värden på dessa avgörande egenskaper är realiserade. Endast i ett mycket litet fåtal av dessa universum är intelligent liv möjligt och det är naturligtvis ett av dem vi bebor. Ingen ytterligare förklaring till de fininställda parametrarna behövs!
Inför kosmos väldiga skönhet är det lätt att känna sig liten, som Tomas Tranströmers storögda turister i den väldiga romanska kyrkan, med ”valv gapande bakom valv och ingen överblick”. Men precis som det är vi som har skapat kyrkorummet och dess valv, är det vi som har skapat den fysik och den matematik som fångar kosmos så väl. Jag vet inget bättre bevis på vår arts storhet än detta. Inom oss öppnar sig sannerligen valv bakom valv oändligt!