Eget förlag
1700-talets Sverige var en långsam omställning från militär stormakt till ett land som mer fick sin berömmelse av vetenskap, humaniora och forskning. Carl von Linné är sinnebilden för denna förändring. Hans lärjungar sökte sig ut till världens alla hörn för att samla växter och kunskap i stället för att föra krig.
Detta blir bakgrunden för Henrik Senestads roman som utspelar sig i 1700-talets mitt.
I ett förord berättar Henrik Senestad hur han av en slump kommit över en avhandling av docenten i Uppsala, Johannes Benzelius, samtida med Linné. Där berättar Benzelius den fantastiska historien hur han av Linné och drottning Lovisa Ulrika fick i uppdrag att från Smyrna hämta hem det material som Linnés lärjunge Fredrik Hasselquist samlat in innan han oväntat dog i fjärran land. Romanen utgörs kort och gott av Benzelius avhandling
Känner du inte till denna händelse och dessa personer? Kan i så fall bero på att Benzelius avhandling är en litterär skapelse av bokens verklige författare Henrik Senestad. En del av personerna, som Hasselquist själv, har verkligen existerat, men det mesta är en underfundig och underhållande spänningsroman skapad med både fantasi och god kännedom om 1700-talet.
När Johannes Benzelius tillsammans med sin resekamrat Aurivillius väl kommer till Smyrna för att hämta hem Hasselquists kvarlåtenskaper finner de sig indragna i intriger av mord, svartsjuka och avund. Henrik Senestad skriver i sitt lite bedrägliga förord hur han själv bara moderniserat språket i Benzelius avhandling. På det sättet kommer han undan svårigheter med anakronismer som annars lätt ger sig till känna i historiska romaner.
Här finns många kopplingar till Linköping och Östergötland, vilket säker beror på att författaren själv är uppvuxen i Söderköping. Liksom många andra debutanter har Henrik Senestad haft lite för bråttom och inte korrekturläst sitt manus ordentligt. Bokens huvudperson, den mystiskt avlidne Fredrik Hasselquist, kallas på bokens omslag och i dess inledning för Fredik. Ett r ha fallit bort. Romanens slut antyder möjligheter till en fortsättning kring Benzelius och Aurivillius äventyr. Det ger också författaren en chans att jobba mer grundligt med ett trots allts mycket välfunnet och fängslande berättarspår.