Övers: Ylva Mörk
Natur & Kultur
London, 1922. I ett stort hus som minner om forna glansdagar bor Frances Wray, tjugosex år, med sin mor. Fadern hann före sin död spekulera bort familjeförmögenheten, sönerna stupade i kriget. Det är en tid av yttersta knapphet för den lilla familjespillran, och snart ser de ingen annan utväg än att hyra ut några rum på övervåningen för att få in pengar. In flyttar mr och mrs Barber, ett ungt par av lägre tjänstemannaklass.
Det dröjer inte särskilt länge innan Frances börjar dras till Lilian Barber på ett mer än vänskapligt sätt. Attraktionen blir efter en kort tvekan från Lilians sida ömsesidig, och de två inleder ett passionerat kärleksförhållande. Den hetsiga förälskelsen är oemotståndlig för dem båda och blir till en sexuell besatthet med ångande, hemliga möten i smyg. Lilian är ju gift, och Frances – Frances har sin mor och deras hus att vårda. En gång hade hon chansen till ett annat liv med väninnan Christina. Men hon lät sig övertalas att avstå till förmån för sin roll som hemmadotter. Ska hon nu också avstå denna andra chans? Finns det ens en chans? Om bara inte den påträngande äkta maken funnits...
Waters gestaltar den intensiva förälskelsen med stark närvaro och laddning. Ibland trillar hon dock över gränsen till det lätt parodiska, som när hon låter Frances utropa: "Fyllningarna i mina tänder vill ha dig!". Här hade nog "less" definitivt varit "more". Detta gäller också romanens sista tredjedel som skildrar en rättegång; mycket dramatiskt men kanske lite för ingående.
Som helhet är dock "Hyresgästerna" en ytterst spännande, välskriven berättelse om vad som kan hända när den nya tidens moderna ideer möter den viktorianska erans ideal, och tabun och klassgränser börjas lösas upp. Insiktsfullt skildras djup skuld och obändig livslust i Frances brottning med sina egna känslor. Tidens kvinnosyn gestaltas med fingertoppskänsla och romanens personporträtt är föredömligt nyanserade. Fina London-skildringar får man på köpet.