Forum
Karin är sextiotvå år gammal, har ett jobb hon trivs med som kokerska på ett äldreboende och är gift med Sten i ett stabilt trettiofemårigt äktenskap. Livet är tryggt och behagligt. Men så plötsligt under en familjemiddag med dottern Fredrika och hennes familj, drabbas Sten av en svår stroke. Karin gör vad alla förväntar sig av henne: hon tar tjänstledigt från jobbet för att helt kunna fokusera på att hjälpa sin man under hans långsamma, mödosamma rehabilitering. Mitt i all oro och sorg når ändå små pustar av frihet Karin; hon möblerar om, hon dansar ensam i vardagsrummet. Men när Sten kommer hem kräver han att allt ska vara som förut igen.
Även om Sten blir bättre och bättre blir han inte den han var före sjukdomen. Han har svårt med talet, är grinig, fordrande och sluten. Vännerna drar sig undan och "vill inte störa". Desto viktigare som avkoppling och andningshål för Karin blir den kvällskurs i asiatisk matlagning som hon går på varannan tisdagskväll. På kursen dansar alla villigt efter ledarens, kändiskocken Henriks pipa. Henrik som trots att han är oförskämd och sur mot deltagarna ändå har stor karisma och yrkesskicklighet. På kursen lär Karin känna Monika, en fri, levnadsglad och stark kvinna som står för allt sådant som Karin är rädd för: färgsprakande kläder och brott mot konventionerna, uppbrott...
Återigen har Anna Fredriksson skrivit en varm, läsvänlig och i all sin vardaglighet ändå dramatisk feel good-roman. Budskapet är tydligt: ta vara på livet, och värdesätt dig själv också när ingen annan tycks göra det – och tro aldrig att det är försent i livet för lite lycka.
Med en kokerska på matlagningskurs blir det förstås en hel del matlagning i boken. Det hackas, det strimlas, det fräser i stekpannorna och dofter av citrongräs och koriander stiger från sidorna. Jag tycker om det. Särskilt eftersom detta att laga mat för Karin inte bara är hennes jobb och största intresse, utan också har en symbolisk betydelse: detta att "se till att alla omkring henne får något att äta" har blivit hennes livsuppgift, hennes sätt att visa kärlek. Till all lycka blir hon inte bara förkrossad utan till sist även heligt förbannad när Sten ratar hennes omsorgsfullt tillagade biffsallad. Skönt.
Min enda invändning mot den här berättelsen är egentligen dess i mitt tycke alltför frikostigt sockrade slut. Men jag får hacka i mig det: är det feel good, så är det.