Jan Arnald har under pseudonymen Arne Dahl skrivit en av de finaste deckarserierna i svensk litteratur.
Den tio böcker långa historien om A-gruppen är det närmsta vi kommit en modern motsvarighet till Sjöwall/Wahlöös klassiska 60- och 70-tals serie "Roman om ett brott" med Martin Beck i huvudrollen.
Vi var många som med sorg i hjärtat sa adjö till A-gruppen för några år sedan. Men så kom ryktet farande att flera av huvudpersonerna från Dahls tidigare deckare skulle dyka upp i hans nästa bok och förväntningarna kom att stiga likt en stekhet aktiekurs en glödgad börsdag. Men efter att ha läst "Viskleken", Arne Dahls första bok om den internationella polisgruppen Opcop, får vi lämna vinstvarning - aktien sjunker.
Hemlig del av EuropolPaul Hjelm, en gång polis i Fittja, sedermera A-gruppmedlem och sedan också chef för interna utredningar vid rikspolisen, har fått äran att leda den första, hemliga, operativa gruppen inom det europeiska polissamarbetet Europol.
Och här är Arne Dahl helt rätt ute. Han har hela tiden haft förmågan att genom sina snillrika deckarintriger sätta fingret på samtidens ömma punkter, kommenterat och kritiserat moderna företeelser - precis som Sjövall/Wahlöö en gång gjorde.
Därför är det högst naturligt att Arne Dahl nu tar steget ut i den internationella brottsligheten och försöker nagla fast den rörliga kriminaliteten. Den kriminalitet som inte känner till gränser och nationer. Den som är organiserad likt arméer och som har mammon som enda gud.
Bara spår och förhörMen i "Viskleken" greppar Arne Dahls efter för mycket. Trots 500 sidor finns inte utrymme för att ge liv till de nya poliser han introducerar, de européer som hjälper Hjelm och andra A-gruppare i Opcop-samarbetet. Boken är så intrigdriven att det inte blir plats för mycket annat än spårsniffning och förhörssamtal.
Och sen saknas dessutom Arne Dahls fina ironiska humor. Att den fattas ger tydligt intryck av att Arne Dahls eget hjärta inte varit med helt den här gången. Så. Njae! "Viskleken" är inte alls i samma klass som tidigare Arne Dahl-toppar.
MATTIAS AHLÉN