Sällan har en svensk krimdebut gjort så stort intryck på mig som Christoffer Carlssons "Fallet Vincent Franke" gjorde i fjol. Romanen var spännande, tragisk, intressant och oerhört stilistiskt säker.
Lite skeptiskNär den omvittnad svåra andra boken äntligen damp ned blev jag dock lite skeptisk. "Den enögda kaninen" såg ut att vara betydligt längre än den tajta debuten och skulle enligt baksidestexten handla om ett gäng gamla kompisar under ett sommarlov. Kunde det verkligen fungera?
Jodå, det kunde det. Oron visade sig vara helt obefogad. "Den enögda kaninen" är förvisso helt väsensskild från debutboken, men alls inte sämre. Upptakten är mer traditionell och betydligt lugnare, och intrigen verkar på ett ytligt plan nästan lite tafatt.
Obehaglig resaMen här finns mer än yta att upptäcka. Med en mästerlig känsla för febriga scener och oåterkalleliga handlingar bjuder Carlsson på en allt mer obehaglig resa rakt in i mörkret i glesbygdssamhället Dalen.
Att placera litteratur i olika fack är inte helt oproblematiskt, men den här gången har förlaget verkligen slagit huvudet på spiken när de kallat "Den enögda kaninen" för glesbygd noir. Det är nämligen exakt vad det här är.
MATRA NEIJ