Jag brukar bli lite skeptisk när en film har mer än två manusförfattare. Då är det nästan alltid ett enkelt koncept som har stötts och blötts i hopp om att förvandlas till en gedigen berättelse. Det sker sällan. "Due date", som har fyra manussnubbar, levererar några poänger, överlever på lyckad casting men faller på halvdassig logik och osympatiska karaktärer.
I samarbete med Filmtrailer.se
Välställda arkitekten Peter Highman (Robert Downey Jr) är på väg hem från Atlanta till Los Angeles och sin höggravida fru. Men hans hemfärd blir till kaos när han bokstavligen krockar med den aspirerande skådespelaren Ethan (Zack Galifianakis). Deras överdrivna käbbel får dem avkastade planet och stämplade med flygförbud. Av någon outgrundlig anledning bestämmer de sig för att tillsammans bila till LA.
Det är ett klassiskt filmupplägg; en hopslagning av buddyfilm och roadmovie. Ett omaka par tvingas ihop på en resa för att så småningom se något hos varandra. Det har använts effektivt i romantiska komedier som superklassikern "Det hände en natt" (1935) och i empatiska Oscarsfavoriter som "Rain man" (1988). Kanske ligger "Due date" närmast en film som "Raka spåret till Chicago" (1987). Tyvärr utan att klara samma balansgång mellan absurd komedi och sympatiska vänskapsblinkningar. Det är en konst, visar det sig.
"Due date" är regisserad av Todd Phillips som fick en stor komedisuccé med "Baksmällan" här om året. "Due date" känns lite som hans egen framgångsbaksmälla. Ett steg tillbaka (mot genombrottet "Road Trip" 2000) istället för ett steg vidare.