När Stasi kom till Linköping

Under Kalla kriget riktade den östtyska säkerhetspolisen Stasi blicken mot Linköping. Men målet var inte Saab eller flygflottiljen F3, utan Svenska kyrkan. Den skulle infiltreras av en ung teolog från DDR, som med tiden blev Stasis mest framgångsrike agent i Sverige. Christoph Andersson har grävt i tyska arkiv och undrar vad vi kan lära av historien.

Stasiagenten Radler spionerade bland annat på Ragnar Askmark, biskop i Linköping 1959 till 1980.

Stasiagenten Radler spionerade bland annat på Ragnar Askmark, biskop i Linköping 1959 till 1980.

Foto: Magnus Johnson

Essä2014-12-03 06:40

Det är den 21 september 1967, platsen Frankfurt Oder i DDR. I en lägenhet sitter två personer mittemot varandra. Den ene heter Jürgen Diepold och är löjtnant inom Stasis avdelning för kyrkofrågor, ansvarig för övervakning av kyrkorna i DDR. Den andre är en hemlig stasiagent med täcknamnet ”Thomas”.

Hans riktiga namn är Aleksander Radler, 23 år. Han är teologistudent med siktet inställt på att bli präst inom den protestantiska kyrkan. Radler är cirka 1,70 lång, har slank figur, blågråa ögon och mörkbrunt hår. På pannan bär han ett ärr.

Allt enligt den akt som Stasi förde över honom; agent nummer V/682/65. I den slås också fast att Diepold är hans ledningsofficer och handledare.

Gistad prästgård

Syftet med mötet är att Radler ska rapportera från en vistelse i Östergötland tidigare i september. Närmare bestämt från ett besök hemma hos den nästan like unge Anders Törnvall, bosatt i Gistads prästgård utanför Linköping.

De båda ungdomarna hade ursprungligen lärt känna varandra på en svensk-tysk ungdomsträff i norra DDR, arrangerad av den östtyska och svenska kyrkan. Sedan dess ser Törnvall på Radler som en god vän och kristen.

I Radlers och Stasiofficeren Diepolds ögon är emellertid Törnvall bara en bricka i ett stort underrättelsespel. Törnvall arbetar nämligen på biskop Ragnar Askmarks kansli i Linköping.

Stasis operativa mål är utnyttja Radlers skenbara vänskap med Törnvall för att kunna slussa in sin stasiagent i Svenska kyrkans innersta kretsar.

”I Linköping höll Anders Törnvall just på med att göra en film om Linköpings stift och Biskop Askmarks arbete”, rapporterar Radler till Diepold.

Följde med Askmark

Radler säger att han fick följa Törnvalls inspelning på plats i Linköping, (en minnesbild som dock inte Anders Törnvall delar idag, 2014). Enligt Diepolds anteckningar blir Radler även inbjuden att följa med Askmark på ett biskopsmöte i Uppsala.

”Biskoparna visade stort intresse för mig och för kyrkans situation i DDR”, fortsätter Radler. ”De ansåg att kyrkliga medarbetare (i DDR) var förföljda av staten”. ”Askmark berättade om en resa till Tallinn i Sovjetunionen, där han funnit situationen katastrofal”.

Information är av stor betydelse för Stasi. Anledningen är att de protestantiska kyrkorna i Sverige och DDR samarbetar med varandra. Det gäller inte bara ungdomsträffar, utan också prästutbyten och svenskt ekonomiskt stöd till kyrkobyggen i DDR.

Därför vill Stasi veta hur Askmark och andra svenska biskopar ställer sig till kommunisttyret i öst. Värsta scenariot är att svenska kyrkoföreträdare påverkar sina östtyska trosbröder och systrar i en regimkritisk riktning.

Förråder flyktingar

Efter mötet i Frankfurt Oder instrueras Radler att utnyttja sin roll som blivande präst för att kartlägga personer med avsikt att fly från DDR. På den vägen kommer Radler i kontakt med sju studenter i staden Jena, belägen söder om Berlin.

De sju vill fly över Östersjön till Danmark, men Radler förråder samtliga. Följden blir att sex av dem döms till fängelse 1968. Den sjunde frikänns. På så sätt ska den studenten framstå som angivare, medan den verklige angivaren, Radler, skyddas.

På sensommaren 1968 skickas Radler återigen till Östergötland för att fördjupa relationen med Anders Törnvall. Denna gång för att utnyttja Törnvalls goda kontakter med en teologiprofessor vid universitetet i Lund, Gustaf Wingren.

Stasi vill nämligen att Radler fortsätter prästutbildningen i Sverige under Wingrens ledning. Dels för att spionera på Wingren och andra anställda vid teologiska institutionen i Lund, dels för att kartlägga östtyska flyktingar som bor i Sverige.

På bio i Linköping

Under sommaren 1968 har Stasi gett Radler en regelrätt agentutbildning, med chifferteknik och hemliga radiosändningar på schemat. Han förses också med en liten container. Den ska han fylla med information och diskret överlämna till en kurir från DDR, lämpligen vid ett biobesök i Linköping eller på annan ort.

För att vinna Törnvalls och Wingrens absoluta förtroende föreslår Stasi att Radler ska framställa sig själv som flykthjälpare.

”Som skäl för sin vistelse utanför DDR ska agenten säga att han hjälpt en grupp studenter att lämna DDR illegalt”, heter det i en skrivelse från Stasis högsta ledning. Följden av spelet blir att Wingren antar Radler till den svenska prästutbildningen. Något som Radler senare återgäldar genom att ange professor Wingren till Stasi.

”Wingren har en negativ inställning till DDR” och anser landet vara jämförbart med ”en fascistisk diktatur”, heter det.

Professor och kyrkoherde

Så håller det på ända fram till 1989. I Radlers akt hos Stasi samlas alltfler rapporter om svenska biskopar och om självaste ärkebiskopen Olof Sundby. Alla pumpas på information om Svenska kyrkans relationer med oppositionen i DDR, men också om kontakter med östtyska flyktingar.

Som tack för sitt angiveri belönas Radler med en professur i systematisk teologi vid universitet i Jena, med lönen delvis finansierad av Stasi. Tack vare den meriten får han efter murens fall en gästprofessur i Umeå - och en tjänst som kyrkoherde i Burträsk.

Sex och alkohol

Sammantaget väger Radlers akt snart uppåt tio kilo och omfattar uppskattningsvis rapporter om 600 personer, ibland även detaljerade uppgifter om deras sexliv och alkoholvanor.

Vid DDR:s sammanbrott i november 1989 skulle akten ha bränts, men istället revs innehållet sönder för hand och slängdes i säckar.

Först 13 år senare, 2012, hittades säckarna i Stasis arkiv. Myndigheten BStU, som förvaltar arkivet, började pussla ihop sidorna på nytt.

Tack vare det mödosamma arbetet har vi nu en unik insyn i hur Stasi arbetade i Sverige. Visserligen finns även svenska arkiv från Kalla kriget med uppgifter om Radler, men de uppgifterna väljer svenska staten att hålla bakom lås och bom.

Öppna svenska arkiv!

Det är illa, med tanke på att Sverige i dag står på gränsen till ett nytt Kallt krig. Återigen riskerar Svenska kyrkan och universiteten att bli måltavlor. Och återigen riskerar troskyldiga personer att utnyttjas för grumliga syften. Därför är det viktigt att också öppna svenska arkiv och lära av fallet Radler. Om inte annat för att slippa bli lurad av någon till synes oförvitlig man eller kvinna, med imponerade professorstitel och iklädd prästskrud.

Fotnot: Artikelförfattaren har förgäves sökt Aleksander Radler för en kommentar. I morgon, 4 december kl 20 sänder SVT 2 en film om honom och Anders Törnvall, med titeln ”Spionen som hamnade i kylan”, i regi av Rickard Solarz.

Artikelförfattaren är journalist med rötterna i Linköping och författare till boken ”Operation Norrsken - om Stasi och Sverige under Kalla kriget”.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!