Georg Klein: Lysande, men också förbryllande

När tyskarna ockuperade Ungern i mars 1944 var kriget i princip redan förlorat. Det viktigaste syftet med ockupationen var av allt att döma att utrota de ungerska judarna. Adolf Eichmann fick uppdraget att ordna uppsamlingen av judarna och transporten av dem till Auschwitz där de gasades ihjäl.

Med enastående effektivitet genomfördes denna order. 12 000 judar om dagen lät sig motståndslöst skickas iväg med dödstransporterna; på två månader hade den ungerska landsbygden tömts på sin judiska befolkning.

För de ungerska judarna kom denna massdeportation till dödslägret som en fullständig överraskning, berättar Georg Klein i sin nya bok.

Varningssignalerna från andra östeuropeiska länder nonchalerades fullständigt. Judarna i Ungern betraktade sig helt och hållet som ungrare, trots en rad diskriminerande lagar. Man utgick från att den ungerska staten skulle skydda sin judiska befolkning som spelat en stor roll i landets kamp för sin självständighet.

Georg Klein var vid den här tidpunkten nybliven student. Han visste att landets judelagar skulle göra det omöjligt för honom att studera vid de främsta universiteten men såg ändå med förtröstan mot sin framtid.

Året innan hade han varit på sommarlov hos sina morföräldrar i byn Kaszony. Han hade då trots brinnande krig i landets närmaste omgivning inte ägnat minsta tanke åt kriget eller politik över huvud taget.

Också efter att Eichmanns deportationer satt igång var Budapests judar till en tid skyddade av den ungerska regimen.

Georg Klein kom att arbeta hos det judiska rådet som organiserade judarnas tillvaro. En av hans mest skakande essäer handlar om Rezsö Kasztner som lyckades köpa fri ett tusental judar som efter ett fem månader långt uppehåll i Bergen Belsen kunde föras till frihet i Schweiz. Var han en hjälte eller en förrädare som köpslagit med djävulen?

Efter kriget flyttade Kasztner till Israel. Där utsattes han på 1950-talet för en våldsam förtalskampanj. Han försökte freda sig genom att stämma sin främste anklagare för förtal. Resultatet blev istället det motsatta. Motpartens advokat lyckades intala rätten att Kasztner verkligen var en förrädare. Domaren förklarade att Kasztner sålt sin själ till Satan.

Resultatet blev en våg av mordhot och ett psykiskt sammanbrott för Kasztner. Klein ser honom som likvärdig med Raoul Wallenberg. Till slut föll han offer för en fanatikers kulor.

Klein är en lysande essäist med en bred lärdom förutom sin framstående gärning som cancerforskare. Men i slutet av sin bok för han fram en tanke som jag omöjligt kan följa. Han hävdar att 2 000 år av förföljelser lett till vissa ärftliga egenskaper hos judarna för att hjälpa dem att klara sig undan sina fiender.

Jag kan inte se att denna ärftlighetsteori principiellt skiljer sig från antisemiternas föreställningar om att alla judar besitter särskilt onda egenskaper. Erkänner man vissa ärftliga drag kan man inte utan vidare avvisa andra. Jag förstår inte varför Klein med all sin klokhet och kunskap inte insett detta.

ERNST KLEIN

... som inte är släkt med Georg Klein.