Det är inte lätt att var ung. Det har vi sett bevis på om och om igen. Olive i "Easy A" är en söt, trevlig och smart tonåring. Hon gör bra ifrån sig i skolan. Hon har en bra och rolig familj. Hon har en bästis. Men. Hon syns inte. Ett ogrundat rykte ändrar på det och Olive bestämmer sig för att låtsas som ingenting. Ryktet gör nämligen att hon hamnar i strålkastarljuset, hon blir poppis.
A:et i "Easy A" är en referens till Nathaniel Hawthornes klassiska otrohetsdrama "Den eldröda bokstaven". Det skulle också kunna stå för Appearance is everything. Ett engelskt uttryck för hur viktigt utseendet och hur vi uppfattar saker är. Ofta viktigare än sanningen. Det är det Easy A handlar om.
I kategorin amerikansk ungdomsfilm är Easy A ett mycket lyckat exempel. Tankarna går lätt till "Mean girls", Tina Feys lilla pärla i samma genre. Båda filmerna bygger på smart dialog och intelligenta berättargrepp som utforskar tonårstidens moderna dilemman. Faktum är att när det gäller snygga repliker så sopar Easy A banan med de flesta filmer. Det är en så hög kvalitet att jag ett tag misstänkte att dialogmästaren Aaron Sorkin (Vita huset, The Social Network) hade skrivit manuset under pseudonym. Namnet på den debuterande manusförfattaren känns nämligen lite som ett nom de plume. Han heter Bert V. Royal och finns tydligen på riktigt. Ett spännande nytt namn. Minst lika spännande är huvudrollsinnehavaren Emma Stone. Om ni har haft ögonen med er så har ni redan sett henne i "Supersugen" och "Zombieland". Efter sin strålande uppvisning i komisk tajming i Easy A är hon definitivt någon att fortsätta hålla ögonen på.