Jag tänker på filmer som "Howard's End" och "Elisabeth", tv-serier som "En förlorad värld" och "Stolthet och fördom". Välskrivet och välspelat. De levererar ett snyggt berättarhantverk utan att bli tråkiga. "The king's speech" är inget undantag utan en ren uppvisning i denna genre.
Vi känner igen skådespelarna från titlarna här ovan. Colin Firth spelar huvudrollen som Kung George VI, Helena Bonham Carter är hans fru och Geoffrey Rush är talpedagogen som blir kungens räddare och vän. Alla tre är fenomenala och alla tre är Oscarnominerade. Faktum är att nästan allt i filmen har möjlighet att vinna en guldstatyett. Filmen är nominerad i hela tolv kategorier. Det, däremot, är som det brukar i Oscarssammanhang lite överdrivet.
"The king's speech" är en utmärkt film berättad med känsla och humor men, den är inte särskilt unik eller mer vibrerande än många andra engelska kostymdramer. Men som sagt, den är välskriven och välspelad.
Berättelsen bygger på verkliga händelser och handlar om den nuvarande drottningens far som stammade kraftigt. Inte särskilt praktiskt när man fötts i en familj som ideligen tvingas hålla tal. Inte blir det bättre av att prinsen blir kung samtidigt som andra världskriget startar och nationen måste inspireras och uppmuntras. Efter att ha prövat alla möjliga botemedel vänder sig kungaparet till den excentriske talpedagogen Lionel Logue för hjälp och ur det föds såväl vänskap som en Kung med stort K.