Estetisk men märklig soppa

En film som har jobbat med sin estetik till det yttersta men det är också allt. Tyvärr är det inte en stil som jag personligen tycker är tillräckligt intressant för att väga upp för innehållslöshet. Det är välarbetat, imponerande och snyggt på sitt sätt, men också ganska trist.

Zack Snyder ("300" och "Watchmen") ses av många som en av Hollywoods mest spännande nya regissörer. Ingen av filmerna har varit perfekt men Snyder imponerar genom att han lyckas förmedla en personlig stil. "Sucker Punch" bevisar samma sak. Att Snyder är en egensinnig regissör, med en personlig stil och stor visuell leklusta men att han fortfarande är en väldigt svajig historieberättare.

Tillsammans med Steve Shibuya har Snyder själv kokat ihop filmens manus. Det de värkt fram är en diffus berättelse om ett gäng institutionaliserade tjejer Huvudpoängen är att tjejerna försöker bryta sig ut. Men i sanningens namn är det en banal ramhistoria som mest är en ursäkt för att Snyder ska få bygga upp dataspelsinspirerade scener och miljöer (och filma snygga tjejer som gör tuffa saker i utmanande kläder). Varje utbrottsförsök från tjejerna tar nämligen plats i en slags parallell dröm/spelmiljö.

Eftersom inget känns verkligt blir det aldrig spännande. Det är som titta på någon som spelar ett häftigt dataspel utan att få lov att spela själv. Att för evigt vara dömd att titta på kakan men aldrig få äta den eller ens ha den kvar.

Och precis som i "300" är replikerna under all kritik. Det hjälper inte att Snyder ändå försökt att ta hjälp av åtminstone ett par begåvade skådespelare. Varken Abbie Cornish ("Bright Star") eller Jena Malone ("Stolthet och fördom") kan rädda den här märkliga soppan.