Viggo Mortensen, Kristen Stewart och LĂ©a Seydoux i "Crimes of the Future".
I kanadensaren David Cronenbergs film âCrimes of the Futureâ (1970) förs vi till en nĂ€ra framtid dĂ€r ett virus har dödat alla könsmogna flickor och vuxna kvinnor i vĂ€rlden. Genom Cronenbergs eget krispigt klara foto fĂ„r vi stillsamt följa hur mĂ€nnen desperat försöker anpassa sig till den nya situationen och sektliknande sĂ€llskap formas med olika filosofier och perversioner för att kanalisera sexualdriften. Allt tar sig en synnerligen mörk vĂ€ndning nĂ€r en grupp pedofiler lyckas komma över ett hormonstimulerande medel som ska fĂ„ en kidnappat femĂ„rig flicka att omgĂ„ende komma i puberteten.
I Cronenbergs nya film med samma namn Àr framtidens brott nÄgot annat. Den bioteknologiska utvecklingen har gÄtt sÄ lÄngt att det finns datorer som direkt kan samspela med mÀnniskans kroppsliga funktioner. Samtidigt pÄskyndar det den mÀnskliga evolutionen, det har bland annat gjort att fysisk smÀrta och infektioner helt tycks upphört att drabba oss. Men ocksÄ betydligt kraftigare mutationer uppenbarar sig, en pojke visar sig exempelvis kunna Àta och fÄ nÀring av plast och en man utvecklar stÀndigt nya organ med okÀnda funktioner som opereras bort. En rörelse av radikala evolutionister vÀxer fram som strÀvar efter att anpassa mÀnskligheten till en förorenad och syntetisk vÀrld.
Redan i debutfilmen âStereoâ (1969) introducerar Cronenberg de teman som sedan följt hans skapande, liksom de stĂ€ndigt Ă„terkommande modernistiskt kliniskt kalla kliniker och laboratorier av glas och betong dĂ€r de utspelar sig.
Vi förs till Ontarios landsbygd dĂ€r det pĂ„gĂ„r ett experiment med en rad mĂ€nniskor som genom neurologiska operationer utvecklat telepatiska förmĂ„gor, att kommunicera med andra genom sina tankar. Det tycks som om dessa förstĂ€rks genom sexuella relationer och förhoppningen Ă€r att dessa polyamorösa förhĂ„llanden ska ersĂ€tta den âobsoletaâ kĂ€rnfamiljen. Allt gĂ„r snett, en telepatisk flicka utvecklar en ny personlighet för att hantera sitt stĂ€ndigt vidgade medvetande och denna trĂ€nger gradvis bort hennes gamla jag. VetenskapsmĂ€nnen förlorar raskt kontrollen över utvecklingen och bestĂ€mmer sig för att skilja de telepatiska personerna Ă„t, men detta leder bara till olycka och sjĂ€lvmord.
Samtidigt som Cronenberg gjorde sina första egendomliga filmer formulerade den franske filosofen Gilles Deleuze ett helt nytt sÀtt att se pÄ tillvaron genom att vÀnda den vÀsterlÀndska verklighetsuppfattningen ut och in.
Vi förestĂ€ller oss att skilda ting bestĂ€ms genom inneboende egenskaper, men Deleuze hĂ€vdar i stĂ€llet att det Ă€r sjĂ€lva skillnaden som gör att vi urskiljer det ena frĂ„n det andra. Hela varat Ă€r dĂ€rmed en stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende process dĂ€r inget Ă€r bestĂ€ndigt, den omvĂ€rld vi mĂ€nniskor möter bestĂ€mmer vi hela tiden i nya begrepp som vartefter mĂ„ste omprövas och bytas ut. En sĂ„dan sak som skillnaden mellan det ânaturligaâ och âkonstgjordaâ Ă€r egentligen bara en frĂ„ga om hur vi beskriver och kategoriserar. Likadant Ă€r det med mĂ€nniskan, den evolutionĂ€ra process vi de facto Ă€r en del av förĂ€ndrar oss som art, men under vĂ„rt liv utvecklas och avvecklas vi ocksĂ„ sjĂ€lva som individer.
David Cronenberg drar det elastiska mÀnnikosbegreppet till bristningsgrÀnsen i sina sÀllsamma filmer.
Det samspelar med hur den ateistiske juden Cronenberg sjÀlv beskrivit sitt konstnÀrliga projekt, att skildra transformationer och metamorfoser, hur instabila vi egentligen Àr, vÄra jag Àr blott en malström av organiska, kemiska och elektroniska förflyttningar. En radikal materialism.
Kroppsliga och mentala förĂ€ndringar, och inte minst aggressiv och avvikande sexualitet, Ă€r genomgĂ„ende motiv i Cronenbergs filmer. I kassasuccĂ©n âFrossaâ (1975) skapar en lĂ€kare i Montreal i hemlighet en parasit som kan ersĂ€tta mĂ€nskliga organ. En sĂ„dan kommer pĂ„ vift och fĂ€ster sig pĂ„ mĂ€nniskor och förstĂ€rker deras sexualdrift pĂ„ ett vĂ„ldsamt vis. Genom sexuella kontakter förs parasiten vidare, men det sker ocksĂ„ utan samtycke och snart löper mĂ€nniskorna i staden amok och vĂ„ldtar varandra.
âFrossaâ sĂ„gades av kritikerna, den var för blodig, vĂ„ldsam och depraverad, en motbjudande film som hade finansierats av kanadensiska skattebetalare genom den statliga filmfonden. För Cronenberg blev det en personlig katastrof, han vrĂ€ktes till och med frĂ„n sin lĂ€genhet i Toronto dĂ„ hans hyresvĂ€rd ansĂ„g honom vara âmoraliskt klandervĂ€rdâ. Bisarrt nog blev âFrossaâ en av de mest sedda och lönsamma filmerna i Kanadas historia.
PorrstjÀrnan Marilyn Chambers spelade huvudrollen i David Cronenberg kontroversiella film "Rabid" 1977.
Den ovĂ€ntade framgĂ„ngen gjorde att filmfonden inte kunde neka Cronenberg pengar till hans nĂ€sta och lika kontroversiella film âRabidâ (1977). Han vĂ€rvade den amerikanska porrstjĂ€rnan Marilyn Chambers i huvudrollen som Rose, en kvinna som i början av filmen rĂ„kar ut för en motorcykelolycka pĂ„ Quebecs landsbygd tillsammans med sin pojkvĂ€n Hart (Frank Moore).
Hart klarar sig undan med en bruten hand, en axel ur led och hjÀrnskakning medan Rose blir svÄrt brÀnnskadad. De bÄda behandlas pÄ en nÀrliggande privatklinik för plastikkirurgi som drivs av den visionÀre lÀkaren Dan Keloid (Howard Ryshpan) som testar en ny genteknisk metod för att ÄterstÀlla Roses kropp. Men det visar sig snart att detta experiment ocksÄ utvecklat ett nytt organ hos henne, en blodsugande tentakel vÀxer fram ur armhÄlan. Rose förlorar kontrollen över sin kropp och hennes nya organ suger blod ur bÄde djur och mÀnniskor. De som drabbas börjar sjÀlva likt levande döda angripa andra varelser.
Liksom âFrossaâ kritiserades âRabidâ för dess vĂ„ldsamma och Ă€cklande innehĂ„ll, men blev en enorm publikframgĂ„ng.
âThe Broodâ (1979) Ă€r betydligt mer personlig Ă€n Cronenbergs tidigare filmer, ett sĂ€reget sĂ€tt att hantera erfarenheten av en sĂ„rig skilsmĂ€ssa och en splittrad familj. Det var ocksĂ„ nu som han vann kritikernas hjĂ€rtan.
Psykoterapeuten Hal Raglan (spelas av ingen mindre Ă€n legenden Oliver Reed) har utvecklat en âpsykoplastiskâ metod att lĂ„ta mentala problem hanteras genom att Ă„stadkomma fysiska förĂ€ndringar. En dag blir han kontaktad av Frank Carveth (Art Hindle) som Ă€r exmake till Nola (Samantha Eggar) en av Raglans svĂ„rt sjuka patienter. Tillsammans har de den femĂ„riga dottern Candice (Cindy Hinds) och Frank har upptĂ€ckt att hon har blĂ„mĂ€rken och rivsĂ„r efter att ha varit hos sin mor. För att hjĂ€lpa Nola behĂ„lla umgĂ€nget med sin dotter börjar Raglan i en terapisession utforska vad som har hĂ€nt och det visar sig att hon under sin uppvĂ€xt blivit utsatt för bĂ„de fysiskt och psykiskt vĂ„ld av sina alkoholiserade förĂ€ldrar, hennes trauma föder ovĂ€ntade kroppsliga mutationerâŠ
Plötsligt uppfattades Cronenbergs groteska, rysliga och bisarra filmskapande som genialt. Tiden hade Àntligen kommit ifatt honom, Àven om hans kvinnosyn kom pÄ tal dÄ modern framtrÀder som ett vansinnigt och skrÀckinjagande monster.
Just mentala krafter Ă€r Ă€ven temat för filmen âScannersâ (1981). I en slags samtid hĂ„ller militĂ€ren pĂ„ att identifiera mĂ€nniskor som utvecklat telepatiska förmĂ„gor och vill trĂ€na dessa i att kunna anvĂ€nda dem pĂ„ rĂ€tt vis. Samtidigt finns det en underjordisk rörelse av telepatiska personer som vill anvĂ€nda sin kapacitet efter eget tycke, övertygade om att de utgör nĂ€sta led i mĂ€nniskoartens utveckling.
Genom Ă„ren har âScannersâ vĂ€rderas olika av kritikerna frĂ„n âmĂ€sterverkâ till âen blek uppvisning i specialeffekterâ. I efterhand har den betraktats som en skarp kritik och en motbild av 1980-talets nykonservatism och 1950-talsnostalgi i andra senare science fiction-filmer som Steven Spielbergs âE. T.â (1982) och Robert Zemeckis âTillbaka till framtidenâ (1985).
âVideodromeâ (1983) var Cronenbergs första Hollywoodproduktion, men den blev en riktig ekonomisk flopp. Trots det betraktas numera som ett av hans frĂ€msta verk.
Filmen utspelar sig i sin samtids Toronto dĂ€r Max Renn (James Woods), en lokal kabel-tv-kanals vd, kommer över en sĂ€ndningssignal frĂ„n Malaysia som visar âVideodromeâ, ett program dĂ€r mĂ€nniskor tillsynens torteras till döds i realtid. Den cyniske Renn Ă€r övertygad om det Ă€r framtidens tv-underhĂ„llning. Han tror att det han sett Ă€r realistisk fiktion, men nĂ€r han börjar grĂ€va efter svaren pĂ„ den mystiska kanalen bland sadomasochister och pornografer visar det sig att det han sett Ă€r lĂ„ngt mycket verkligare Ă€n vad han kunde tĂ€nka sig. Bakom "Videodrome" finns en politisk rörelse vars strĂ€van Ă€r att ersĂ€tta alla livets aspekter med tv-mediet, att fĂ„ hela mĂ€nskligheten att trĂ€da i en helt ny vĂ€rld.
Filmen Ă€r en kommentar till vĂ„r samtids upptagenhet av sex och vĂ„ld och ett konstnĂ€rligt utforskande av medieteorier om uppluckringen mellan verkligheten och bilden av den. Ett typiskt cronenbergskt karriĂ€rval dĂ„ han ocksĂ„ tackade nej till George Lucas erbjudande att regissera storfilmen âJedins Ă„terkomstâ (1983) den tredje filmen i StjĂ€rnornas krig-trilogin. âVideodromeâ Ă€r som inget annat, visuellt sĂ€tt fĂ„r den oss att tappa orienteringen i rummet och verkligheten pĂ„ ett surrealistiskt vis i sin brinnande kaotiska intensitet.
Cronenberg har ocksĂ„ fört in andras verk i sin egen konstnĂ€rliga vision. âDead Zoneâ (1983) bygger pĂ„ amerikanen Stephen Kings fyra Ă„r Ă€ldre roman med samma namn. I den fiktiva smĂ„staden Castle Rock faller lĂ€raren Johnny Smith (Christopher Walken i en av sina bĂ€sta stunder) i koma i samband med en svĂ„r bilolycka. Efter flera Ă„r Ă„terfĂ„r han medvetandet och har dĂ„ förlorat mycket av sitt liv, hans flickvĂ€n Sarah (Brooke Adams) har under tiden gift sig och bildat familj. Dessutom har han utvecklat en synsk förmĂ„ga att lĂ€sa av mĂ€nniskors hemligheter ifall han rör dem. Snart sprider sig ryktet om hans âgĂ„vaâ och visar sig vara medmĂ€nniskorna bĂ„de till hjĂ€lp och besvĂ€r.
âDead Zoneâ nĂ€mns ofta som en av de absolut bĂ€sta filmatiseringarna av Kings böcker och inte minst en av Walkens bĂ€sta rollprestationer. Det Ă€r den mest gripande av Cronenbergs filmer, hĂ€r finns inget groteskt Ă€ckel eller sexuella perversioner, bara en oerhört vacker berĂ€ttelse om utanförskap och den undflyende kĂ€rlekens tragedi.
Cronenberg har ocksĂ„ lĂ„tit din vision smĂ€lta samman med Ă€ldre filmer. I den Oscarsbelönade nyinspelningen frĂ„n 1986 av Kurt Neumanns klassiker âFluganâ (1958), efter George Langelaans novell med samma namn, har vetenskapsmannen Seth Brundle (Jeff Goldblum) utvecklat en maskin som kan teleportera materia frĂ„n en plats till en annan. Till slut lyckas han ocksĂ„ förflytta levande ting, till och med sjĂ€lv. Men Brundle verkar ocksĂ„ âförbĂ€ttraâ sig, han blir starkare och vigare. Samtidigt utvecklat ett vĂ€ldigt sockersug och grova hĂ„r börjar vĂ€xa pĂ„ hans kropp, nĂ„got har gĂ„tt felâŠ
"Fluganâ blev en bĂ„de kritikerrosad och en publikmĂ€ssig succĂ© som i dag betraktas som en klassiker i sin egen rĂ€tt.
Det mycket olustiga dramat âDubbelgĂ„ngare â (1988) Ă€r mĂ„hĂ€nda Cronenbergs mest konstnĂ€rligt utmanande film och bygger pĂ„ den verkliga historien om de tvĂ„ bröderna och gynekologerna Stewart och Cyril Marcus som tog sina liv tillsammans under mystiska omstĂ€ndigheter i New York 1975.
I Cronenbergs version heter de Elliot och Beverly Mantle (bÄda spelade av Jeremy Irons, som sjÀlv betraktar dem som sina frÀmsta rollprestationer) och driver en framgÄngsrik fertilitetsklinik i Toronto.
Elliot, den sjĂ€lvsĂ€kre och cyniske av de tvĂ„ passar pĂ„ att förföra patienterna och nĂ€r han tröttnar pĂ„ dem lĂ„ter han Beverly ta över genom att denne lĂ„tsas vara sin bror. Men den deprimerade Beverly utvecklar ett svĂ„rt drogmissbruk och börjar fĂ„ vridna fantasier om âmutantkvinnorâ med helt nya former av könsorgan. För att kunna operera dessa fantasifoster börjar han utveckla nya gynekologiska instrument till sina operationerâŠ
Cronenberg har fortsatt att utforska metamorfosen i sina senare filmer, i filmatiseringarna av romaner som William s. Burroughs âNaken lunchâ (1991) och J. G. Ballards âCrashâ (1996) och Don Delillos âCosmopolisâ (2012), de egna rysliga âeXistenZâ (1999) och âSpiderâ (2000) och mer subtilt i gangsterdramerna âA History of Violenceâ (2005) och âEastern Promisesâ (2007) och inte minst âA Dangerous Methodâ (2011) om rivaliteten mellan psykoanalysens fĂ€der Sigmund Freud och Carl Gustav Jung.
Viggo Mortensen och LĂ©a Seydoux i #Crimes of the Future.
Kristen Stewart och LĂ©a Seydoux spelar i David Cronenbergs nya film "Crimes of the Future".
Efter att ha utforskat (mar)drömfabriken Hollywood i dramat âMaps to the Starsâ (2014) har han nu Ă„tervĂ€nt till den rent kroppsliga förĂ€ndringarnas rysligheter och gĂ„r lĂ€ngre Ă€n tidigare för att dra mĂ€nniskokonceptets elasticitet till den absoluta bristningsgrĂ€nsen.
LĂ©a Seydoux i "Crimes of the Future".