"Kan du tipsa om någon trevlig film?" är en fråga som får de flesta filmkritiker att gnissla tänder. Bra film ska ju vara tankeväckande, berörande, överraskande - inte "trevlig" som i "åh, vilken trevlig soffa ni har köpt".
Kanske är det därför som Tom Hanks nya film - hans första som regissör på 15 år - har fått ett så kärvt mottagande hemma i USA. Berättelsen om en medelåldersman (Hanks själv) som blir mogen collegestudent är så provocerande genomtrevlig att den både tigger om stryk, och förtjänar en kram.
Fri från ironi
"Det är aldrig för sent Larry Crowne" tar avstamp i finanskrisens USA, där Larry får sparken från sitt säljarjobb på en stormarknad under förevändningen att eftersom han saknar universitetsutbildning så kommer han aldrig att kunna bli befordrad ("och här på företagen har vi en policy mot att diskriminera våra anställda"). I hopp om en nystart skriver han in sig på närmaste högskola, blir medlem i ett coolt vespagäng och kärar ner sig i sin vresiga retoriklärare (Julia Roberts).
Filmen har samma naiva ton som har präglat många Hanks-komedier, från "Big" (1988) till "The terminal" (2004). Den är kliniskt ren från ironi, filmad i somriga färgtoner och genomsnäll i sitt budskap om vikten av utbildning och människans medfödda driftighet.
Bitchig Roberts
Det är en film utan tuggmotstånd, men inte utan kvalitéer. Tom Hanks är sympatiskt bedagad i huvudrollen, och Julia Roberts får göra ett betydligt bitchigare porträtt än vad vi är vana vid. Filmen har många fina biroller - från Wilmer Valderama från "That 70?s show" som vespagängledare, till "Star trek"-ikonen George Takei som kufisk ekonomiprofessor - och ber inte om ursäkt för sin enkelhet. Resultatet är en värmande bagatell som kanske helst ska avnjutas i den där trevliga soffan. (TT Spektra)