Dramakomedi
Regi: Rob Reiner
I rollerna: Michael Douglas, Diane Keaton, Sterling Jerins
När man får höra att Rob Reiner, som gjort klassiker som "Stand by me", "Bleka dödens minut" och "När Harry träffade Sally", har gjort en romantisk komedi med Michael Douglas och Diane Keaton är det lätt att jubla. Man ser framför sig hur två attraktiva silverrävar får en andra chans till lycka i en mysig och välspelad bagatell som blandar humor, sedvanliga komplikationer och rynkor på ett värdigt sätt. Vad skulle kunna gå fel?
Tja, nästan allt visar det sig.
Den griniga gamla gubben Oren (Michael Douglas) bor granne med den emotionellt översvämmade Leah (Diane Keaton) i ett shabby chickt bostadshus där alla grannar umgås med varandra. Förutom Oren då, som ju är så där himla grinig.
Leah och Oren dras mystiskt nog ändå till varandra och börjar så smått utveckla en veteranvariant av den tröttsamma men tydligen fortfarande gångbara "Män är från Mars och kvinnor från Venus"-teorin, när någon nytänkare i producentledet måste ha slagit näven i bordet och hävdat behovet av lite realism och svärta.
Vips finns här ett fiasko till son som ska in i fängelse och dumpar sin tioåriga dotter hos farfar Oren. Han vill inte ta hand om ungen och styr upp en träff med hennes okända mamma, som visar sig vara en trasig narkoman som kollapsar på gatan. Men efter ett snabbt tivolibesök är alla glada igen.
Det är svårt att tro att tondövheten kan bli värre. Men då slår Michael Douglas till med ett grandiost överspel när han ska skildra den "typiskt manliga reflexen" att vilja fly så fort han har fått ligga.
Fajten mellan två, eller möjligen tre, olika filmer inpressade en slarvig kostym lämnas till slut därhän, då alla vid ritbordet verkar ha gett upp och satsar det sista krutet på en grovt överanvänd symbolik med en larv som utvecklas till en fjäril och alla utbrister att naturen, den är fantastisk ändå. (TT)