Superhjältefilmerna fortsätteratt rulla ut ur Hollywood och in i våra biografer. Först ut i en ny svit av sammanlänkade superhjältefilmer är "Captain America: The First Avenger".
En film som jag tycker lider av att vara en del av denna strida ström av seriefilmer. Regissören Joe Johnston, som bland annat gjort "Rocketeer", försöker hitta en egen stil genom att ge "Captain America" en inramning som andas nostalgiskt 1940-tal och det är en av filmens verkliga styrkor.
Skulle ingjuta mod
The Captain skapades för att ingjuta mod hos unga amerikaner under andra världskriget (en bakgrund som de leker med på ett roligt sätt i filmen).
Hans bakgrundshistoria är riktigt bra och handlar om den lilla och klena Steve Rogers som inte vill annat än att ta värvning och störta Hitler men som gång på gång ratas av armén. Men, skam den som ger sig, Steves lycka blir sann när han blir en del av ett vetenskapligt experiment. Genom strålning blir klene Steve den starke Captain America!
Drar ut på uppdrag
Kaptenen drar sedan ut på diverse krigsuppdrag som för tankarna till filmer som "Örnästet" och "Kanonerna på Navarone". Tyvärr utan att vara lika intresserad av att bygga upp spänning.
När de filmerna ägnar hela speltiden åt ett hjältedåd avverkar Steve Rogers sina på rekordtid. "Captain Americas" andra hälft känns därför stressad och lite hafsig. Vilket kanske delvis beror på att "Captain America" även ska lansera nästa hjältefilm; den om superhjältegänget "The Avengers".
"Captain America" står sig trots det ganska väl i jämförelse med genomsnittet av dagens allt bredare flora av seriefilmer. Och det är framför allt tack vare filmens flört med klassiska världskrigsäventyr.
Per Eriksson