Lena Svensson (Suzanne Reuter) känner sig less och försummad. Hon vill skiljas. Maken Gustav (Allan Svensson) är efter 30 år en rund soffpotatis, som konsumerar sport, sport och åter sport framför teven.
Gustav har nog inte reflekterat djupare över saken. Men när han väl begriper att Lena snackar allvar börjar han agera. Han övertalar Lena att fira bröllopsdagen på ett romantiskt landsortshotell.
Väl där går allt bra fram tills dess att fotbollhjälten Tommy Franzén (Peter Dalle) checkar in. Stjärnan från svenska landslaget i VM-74! Gustav trånar efter att bli kompis med legendaren även om han inser att det kan kosta honom äktenskapet. Tommy erbjuder honom en biljett till en uppvisningsmatch med VM-74-laget. Kruxet är att matchen spelas exakt när Lena och Gustav ska äta sin 30-årsjubileumsmiddag?
Vältajmade rävar
Vad är hemligheten med denna långlivade tv- och filmsuccé? Varför är det fortfarande kul att lyssna på Gustavs förnumstigheter och Lenas spydigheter? Jo, igenkänningsfaktorn är hög (till och med skämmigt hög för ett fotbollsfreak som undertecknad). Humorn är trivsam snarare än flabbig. Samspelet mellan scenrävarna Reuter och Svensson är som alltid vältajmat.
Sevärd Dalle
Peter Dalle är sevärd som förvirrad fotbollshjälte och Torkel Pettersson gör ännu en av sina märkliga kufar, denna gång ett missförstått konstnärsgeni. Flest skratt framkallar Suzanne Reuter i de pinsamma scener när hon plötsligt inser hur avgrundsdjupt hon har gjort bort sig.
Jag gillar att filmen inte ger sig ut för att vara något annat, djupsinnigare, än den är. Ren och rak underhållning ska man inte förakta.